Folkdansringen Dalarna/Polskmärkesuppdansning

Folkdansringen Dalarna, distrikt av Svenska Folkdansringen, är idag en organisation för alla åldrar vars ändamål är att studera, sprida kännedom om, levandegöra samt att föra vidare svensk folklig kultur.

Folkdansringen bildades som riksorganisation 1920 för att erbjuda organiserad dans för ungdomar. Folkdansringen Dalarna bildades av föreningar i Dalarna och anslöts till övriga distrikt efter något år. Verksamheten omfattar huvudsakligen områdena dans, lek, musik, sång, klädskick, hantverk, matkultur, folktro, seder och bruk.

Polskdansen

Under andra hälften av 1940-talet uppmärksammade några av danslagens instruktörer i Dalarna och Jämtland att personer i exempelvis Orsa, Boda, Bingsjö och Oviken dansade något som folkdanslagen inte kände igen. Till spelmännens polskor dansade äldre personer danser som inte uppmärksammats tidigare – polskdanserna. Ett insamlings- och dokumentationsarbete inleddes och tjugo år senare fanns det ca 50 lokala danstraditioner upptecknade i Dalarna, Härjedalen, Jämtland, Hälsingland, Ångermanland, Medelpad, Västergötland, Bohuslän, Södermanland, Närke, Uppland och Dalsland.

Inspirerade av Zornmärket för spelmän, som i sin moderna form startat med provspelningar 1931 och som ger märkesmottagaren titeln ”riksspelman”, inleddes arbetet att ha uppdansningar för polskdansmärke 1969. Syftet var och är även idag att behålla danserna i levande bruk så som de en gång tecknats upp genom att dansarna visar upp några av de upptecknade danserna i enlighet med beskrivningar och dokumentationsfilmer. Idag finns det drygt 100 danser dokumenterade och möjliga att visa upp för märke.

Organisationen för Polskmärkesuppdansningen genomför varje år uppdansningar för märke tillsammans med kurser i lokala danstraditioner. Från början deltog bara några få dansinstruktörer men under de senaste årtiondena deltar 200–250 personer i märkestagning och andra dansprov. Intresse har spridits geografiskt så ca 30 % av deltagarna kommer från andra länder som USA, Japan, Danmark, Frankrike och Italien.

Parallellt med uppdansningen för märken värnar organisationen även de lokala miljöerna där de dialektala danserna och låtarna levt vidare. Tryggandet av de lokala miljöerna är viktig eftersom det är nästan bara där som dansen och musiken lever i symbios. Attraktionskraften som de lokala miljöerna har på dansare från andra platser är naturligtvis stor eftersom man kan dyka ner i en miljö med dans, musik, dräkter, mattraditioner och bebyggelse där allt hänger ihop, men det är en annan sida av tryggandet, uppmärksamheten och bevarandet.