Varvskompetens träskrov

För 40 år sedan fanns det fortfarande ganska många mindre skeppsvarv med kompetens att både bygga och reparera träfartyg. Under denna tid byggdes de flesta mindre båtar i trä – särskilt fiskefartyg. Men förutsättningarna för att upprätthålla kunskapen om att bygga och underhålla en träbåt har förändrats. Sedan många år byggs fartyg i helt andra material – och de flesta byggs inte längre i Sverige. Det finns dock ett fåtal mindre varv som ännu har goda kunskaper om hur man underhåller både större och mindre fartyg och båtar med skrov i trä. Kunskapen omfattar en rad förekommande arbetsmoment, som bordläggning, spant, balkar, stag och bottenstock.

De traditionella varvsmiljöer som återstår i Sverige har stor betydelse inom det maritimhistoriska området genom att de bidrar till att hålla de äldre segelskutorna i bruk. Förutom att kunskapen om det traditionella trähantverket har ett värde i sig, bidrar bruket av de äldre träskutorna till att levandegöra och vidareföra det förflutna, och skapar gemenskap längs kusterna, inte minst genom en stor ungdomsverksamhet.

Träbåtsvarv har funnits i Sverige sedan vikingatiden. Under 1500- och 1600-talen anlades ett flertal varv för att bygga upp en inhemsk, stark flotta och för att utveckla handelssjöfarten. Flera privata så kallade borgarvarv tillkom under 1700-talet, framför allt i städerna, och under 1800-talet anlades mängder av varv efter de näringslivsreformer som möjliggjorde varv även på landsbygden. Efter 1950 skedde en markant minskning av antalet fartygsbyggen i trä – nya material och ny teknik infördes. I enstaka fall byggdes det även fortsättningsvis i trä, till exempel fiskefartyg. I dag finns dock ingen liknande kommersiell produktion.

Hälleviksstrands varv på Orust tog upp sin första skuta på slipen 1907. Varvet har nyttjat de naturliga förutsättningar som finns vid Gulkulleviken i Hälleviksstrand. Byggnaderna – till exempel skeppshall, galvaniseringsbod, samt övriga verkstadsbyggnader är i de flesta fall fortfarande i bruk. Varvet specialiserade sig dels på att bygga fiskefartyg med träskrov, dels att förbygga så kallat andrahandstonnage från England. Sammanlagt förbyggdes ett 40-tal engelska kuttrar på Hälleviksstrand. Varvet har alltsedan starten drivits av medlemmar ur en och samma familj. Om man räknar från grundaren Oscar Augustsson är nuvarande ägare fjärde generationen från honom.

Traditionellt har kunskapsöverföringen inom varvsnäringen skett från äldre till yngre generationer, där man får gå i lära i yrket under många år – och där ansvaret och kunskaperna efter hand ökat.

Även i dag finns stora likheter med hur tidigare generationer lärde sig yrket. Även om teoretiska och praktiska utbildningar inom träarbeten numera är av stor betydelse för tradering av olika specialkunskaper utgörs den egentliga skolan av själva praktiken vid varvet. Kompetensen att renovera träskrov har stor betydelse inom det maritimhistoriska området genom att det bidrar till att hålla det seglande kulturarvet i bruk.

Förutom vid Hälleviksstrands varv på Orust finns ytterligare några platser i landet där kunskaper vidareförs och liknande arbeten utförs. Ett exempel är Skillinge varv (Skillinge Snickeri och Varvsindustri) i Skåne som utnyttjas av de segelfartyg som finns på sydkusten. Ett annat exempel är Ekenäs varv söder om Kalmar, som är ett familjeföretag som grundades 1860. Beckholmens dockförening (som är en del av Sveriges segelfartygsförening) driver skrovreparationsverksamhet i en av Beckholmens mindre dockor i Stockholm. Här är flera fristående hantverkare som bedriver egen verksamhet inom specialområdet kopplade till verksamheten. Till Beckholmen vänder sig de flesta större fartyg med träskrov som finns i Stockholmstrakten.

Bevarandet upprätthålls i dag huvudsakligen av ideella krafter, inte minst genom de föreningar som förvaltar äldre segelskutor och också överför kunskaper om att segla dem. Dock måste större reparationer som till exempel byte av bordläggning och drevning utföras vid varv med speciell träskrovskompetens, en kompetens som riskerar att gå förlorad i takt med att antalet träfartyg minskar.

Hälleviksstrands varv utgör ett viktigt kunskapscentrum för fartyg med träskrov. Från Statens maritima museers perspektiv är varvet viktigt eftersom man där upprätthåller en kompetens som är nödvändig för att bevara och bruka kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Hantverkslaboratoriet i Mariestad (en del av Göteborgs universitet) har fört diskussioner med varvet avseende specialiserad hantverksutbildning. Tack vare de träfartyg som finns på Västkusten kan varvet upprätthålla sin kompetens. Varvet drivs kommersiellt, men med en stor tyngdpunkt på både sin egen historia och på de fartyg som byggts och underhållits på varvet sedan företaget grundades kring sekelskiftet 1900. Även om ekonomin kring kostnader för underhåll av de gamla fartygen är kopplad till de föreningar och enskilda som äger fartygen – så bidrar även de mindre ekonomiska bidrag som fördelas från Statens maritima museer och Riksantikvarieämbetet. De kommersiella varven måste dock diversifiera sin verksamhet eftersom kundkretsen är så pass liten och relativt resurssvag.

Litteratur

Bergström, E (1989): Linnéa, en svensk fraktseglare. Seglarskolan Linnéa.

Blom, V, Bornmalm, L, & Bång, K (2002): Fiskebåtarna och varven: svenskbyggda motoriserade träfiskefartyg i svenskt fiske. Fartygen. Nässjö.

Bornmalm, L (red.) (2008): Fiskebåtarna och varven. Skeppsbyggarna. Göteborg.

Eriksson, Å (1999): Hälleviksstrands slip och varv: en hundraårig varvshistoria. Uddevalla.

Hasslöf, O (1955): Båtar och båtbyggnad. Stockholm.

Hasslöf, O (1987): Bankskutor och sjöbåtar i Bohuslän. Båtdokumentationsgruppen.

Hedström, E (1994): Munthers båtbyggeri. Institutionen för kulturvård. Göteborgs universitet.

Ågren D (1980): J.W. Bergs varv på Hälsö: en dokumentation om byggandet av fiskebåtar i trä under 30- och 40-talen. Etnologiska institutionen. Göteborgs universitet.

Länkar

Beckholmens Dockförening Länk till annan webbplats.

Hälleviksstrands varv Länk till annan webbplats.

Skonaren Ingos vänner Länk till annan webbplats.