- Startsida
- Förteckningen
- Norsfiske/slomfiske
Norsfiske/slomfiske
Slomfiske är en tradition som ännu samlar både fångstmän och åskådare. Såväl män som kvinnor, och inte minst barn, har sedan lång tid ägnat sig åt detta fiske, som tidigare var av stor ekonomisk betydelse.
Geografiskt läge: Främst Värmland och Bergslagen
.jpg)
Nyfångad nors från Arbogaån 2016. Foto: Ingvar Svanberg.
Traditionen att fiska nors/slom har djupa rötter i Sverige. Under norsens/slommens lektid, då otaliga fiskar vandrar upp i åar och älvar, gavs närmast fri tillgång till ett proteinrikt livsmedel under den svåra vårvintern. Beskedet att ”slommen går till” ledde till rusning ner till vattnet där alla som hade möjlighet kunde delta i fisket med håvar eller mjärdar.
Under en kort period tidigt om våren lekvandrar nors, i Värmland och Bergslagen ofta kallad slom (Osmerus eperlanus) upp i de älvar och åar som mynnar i de mellansvenska sjöarna Hjälmaren, Mälaren, Vänern och Vättern. Även i åtskilliga vattendrag som rinner ut i Östersjön, samt i Göta älv, vandrar den upp för att fortplanta sig. Sedan lång tid har det på många håll i Sverige skett fångst av fisken i samband med denna lekvandring. Norsen har traditionellt fångats med händerna, med enkla mjärdar, i särskilda norsnotar (Bergslagen), handhåvar eller med sänkhåvar. Håvfisket har skett från särskilt byggda flatbottnade båtar eller från land. Fisket, som oftast sker nattetid, förekom i kommersiell form ännu för några årtionden sedan i exempelvis Mälaren. Officiell statistik visar att fångsten för avsalu var omfattande, i synnerhet i Värmland, i början av 1900-talet men att den gick tillbaka under 1920-talet. Husbehovsfisket har dock lokalt fortsatt ända in i våra dagar.
Numera fångas norsen vanligtvis med sänk- eller handhåvar under en begränsad tid på våren, i samband med att den vandrar upp i vattendrag för att leka. Det handlar om husbehovsfiske och kunskapen vidarebefordras inom familjen. När norsen/slommen kommer upp i älven/ån sprids nyheten snabbt i samhället och människor sprider ut sig på stranden i kvällningen. På stranden tänds eldar och åskådare kommer till. De traditionella stora och tunga slomhåvarna med långa träskaft ersätts nuförtiden ofta av mindre och lättare håvar. Håven dras medströms och lyfts upp med ett förhoppningsvis silvrigt innehåll. Goda slomår kan de stillastående stimmen till och med synas från land vilket underlättar fisket. Håven töms (ofta av barnen) och fisken läggs i hinkar eller baljor för att senare tas om hand. I Värmland rullas den oftast i skorpmjöl och helsteks.
Nors/slomfisket är i första hand förknippat med Värmland och Bergslagen, tidigare också med Stockholms innerstad (Norrström). Fiske har tidigare ägt rum i en rad norsförande vattendrag i framför allt mellersta Sverige. En inventering 2016 visade att fångst av nors/slom fortfarande förekom i Byälven, Klarälven, Letälven, Daglösen, Skillerälven, Stamparbäcken, Åsjöälven, Gransundet, Skagern, Arbogaån, Nedre Kolbäcksån, Eskilstunaån och Norrström (Stockholm). I Sverige finns inte längre någon samlad statistik över fångster av nors/slom i de olika vattendragen. Ännu för 50–70 år sedan var husbehovsfisket betydande i Fyrisån i Uppland, Svartån i Västmanland, Svartälven i Värmland, Svartån i Närke, Eskilstunaån i Södermanland, Moälven i Ångermanland, Tidan i Västergötland och i Stockholms ström.
Läs mer på isof.se
På Matkult.se Länk till annan webbplats., en kunskapsbank om traditionell matkultur i Sverige, kan du läsa mer om nors
Länk till annan webbplats. och andra matfiskar
Länk till annan webbplats. samt om fiske och fisk i kosthållet
Länk till annan webbplats..
I Dialektbloggen Länk till annan webbplats. kan du läsa om de dialekternas norsylingar och slomälar
Länk till annan webbplats., och vad de egentligen har med aprilväder att göra.