Allemansrätten

Allemansrätten är en gammal sedvanerätt med anor från medeltiden. I dag finns den i grundlagen och innebär både en rättighet och en skyldighet för alla som vistas i naturen.

Geografiskt läge: Hela landet

Två personer som går på skogsstig med korg i händerna.

Allemansrätten är en gammal sedvanerätt med anor från medeltiden som reglerar rätten att bland annat plocka bär och svamp och som gäller alla som vistas i den svenska naturen. Men den utgör också en skyldighet, till exempel att visa hänsyn. Den som äger marken behöver inte ge sitt samtycke men ska heller inte tillfogas någon skada.

I dag finns den i grundlagen och innebär både en rättighet och en skyldighet för alla som vistas i naturen. Den finns även i andra nordiska länder som exempelvis Norge och Finland. Också i andra europeiska länder har allmänheten rätt att röra sig i naturen, dock utan laglig rätt och med vissa begränsningar.

Allemansrätten är allmänt känd och är en förutsättning för det stora intresset för friluftsliv och aktiviteter i skog och mark som i dag finns både i Sverige och i Norden. Traditionen vidareförs främst inom familjen men även i skolan samt av olika ideella organisationer.

Beskrivning

Allemansrätten är både en rättighet och en skyldighet som gäller alla som vistas i svenska naturområden. Allemansrätten reglerar rätten att bland annat plocka bär och svamp och gäller oftast även privatägda markområden, i nationalparker och naturreservat är den dock ofta begränsad.

Allemansrätten av i dag innebär en möjlighet för var och en att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla sig där. Den innebär också att vi får plocka blommor, bär, svamp och en del annat som växer i naturen. Men den utgör också en skyldighet, till exempel att visa hänsyn, vilket finns inskrivet i miljöbalken.

Allemansrätten gäller oavsett om ägaren eller den som annars bestämmer över fastigheten har samtyckt. Men allmänheten får inte ta sig sådana friheter att markägaren och andra av fastighetens invånare tillfogas någon nämnvärd olägenhet eller skada, och markägarens ekonomiska intressen får inte kränkas.

Allemansrätten finns inskriven i den svenska grundlagen (regeringsformen 1974:152) sedan 1994. I senaste lydelsen (2014) anges att ”Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Vad Allemansrätten innefattar finns dock inte beskrivet.

Allemansrätten finns i Nordeuropa, främst Sverige, Norge och Finland. På vissa andra håll i Europa finns det liknande möjligheter för allmänheten att röra sig i landskapet, men möjligheterna är mer begränsade och inte uttryckta som en laglig rätt. Europarådet har i den Europeiska landskapskonventionen erkänt landskapet som en viktig del av människornas livskvalitet. Landskapskonventionen framhåller bland annat att landskapet bidrar till människornas välbefinnande, och att skydd, förvaltning och planering av landskap medför rättigheter och skyldigheter för alla. Men landskapskonventionen är i sig inte styrande utan det är respektive lands nationella lagstiftning som gäller.

Historik

Allemansrätten är en gammal sedvanerätt som funnits i Sverige, men även i andra nordiska länder, sedan medeltiden. I landskapslagarna från medeltiden kan man hitta det första embryot till allemansrätten. Här reglerades till exempel rätten till naturprodukter som kunde användas som föda åt folk och kreatur eller på annat sätt vara till nytta i hushållet.

Den ”moderna” Allemansrätten brukar förknippas med 1940 års fritidsutredning, men finns representerad i till exempel motioner i riksdagen från 1889 till 1937 och handlade om allmänhetens rätt att plocka bland annat bär. I en utredning om svensk vattenrätt från 1899 sägs angående befogenheter till privat vattenområde att ”de tillkomma alle män på grund af deras medlemskap i samhället – en allmänningsrätt”.

Främjande och vidareförande

Kunskapen om allemansrätten överförs via ideella organisationer, via muntlig tradition inom familjen och finns även med i skolans läroplan. Dessutom finns en statlig myndighet (Naturvårdsverket) som i sin instruktion ansvarar för friluftslivet vilket är beroende av Allemansrätten för sitt utövande.

Allemansrätten är välkänd i de nordiska länderna och utövas av det stora flertalet individer. En stor del av svenskarna ägnar sig åt friluftsliv och Allemansrätten är en förutsättning för det omfattande friluftslivet i Sverige och Norden. Ett lägre intresse för att vara ute i naturen kan innebära att kunskapen om allemansrätten på sikt kommer att försvagas.

Litteratur och länkar

Litteratur

Bertil Bengtsson (2004): Allemansrätten – vad säger lagen. Naturvårdsverket.

Ingemar Ahlström (2008): Allt om Allemansrätten – ett svenskt kulturarv.

Klas Sandell (2008): Landskapets tillgänglighet. I: Friluftslivets historia.

Klas Sandell & Margareta Svenning (2011): Allemansrätten och dess framtid.

Länkar

Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Naturvårdsverket: Om Allemanssrätten på teckenspråk (på Youtube) Länk till annan webbplats.

Naturvårdsverket: Allemansrätten på många språk Länk till annan webbplats.

HSR: Outdoor Access Rights – Allemansrätten Länk till annan webbplats.

Svenskt Friluftsliv: Friluftslivet och politiken. Svenskt Friluftslivs friluftspolitiska program 2016 Länk till annan webbplats.