- Startsida
- Förteckningen
- Binge
Binge
Binge är en sticktradition som utvecklades redan på 1600-talet i Halland. Historiskt innefattade binge alla typer av stickning men i dag är det tvåfärgsstickning med traditionella mönster som förknippas med ordet binge. De traditionella färgerna är rött, blått och vitt men alla färger förekommer.
Geografiskt läge: Halland.
Här bingas vantar enligt stickmönstret med namnet Laholm. Foto: Mymmel Blomberg
Binge är ett halländskt ord för stickning, och syftar på den sticktradition som utvecklades redan på 1600-talet i Halland, som då var danskt. Stickmönster spreds runt Nordsjön och Östersjön och merparten av de traditionella halländska mönstren är inte unika. Binge stickades till försäljning i det fattiga Halland. Då var geometriska, regelbundna mönster med korta flotteringar (trådarna på baksidan) att föredra. Binge innefattade alla typer av stickning både med och utan flera färger.
I dag är det tvåfärgsstickning med traditionella mönster som förknippas med ordet binge. De traditionella färgerna är rött, blått och vitt men alla färger förekommer. Binge stickas bara med två färger åt gången, även om plaggen kan vara flerfärgade. Rundstickning är den traditionella sticktekniken.
Beskrivning
Traditionella färger för binge är rött, blått, och vitt men alla färger förekommer. Foto: Mymmel Blomberg
Att binga kommer från ordet binda, och både orden binga och binda är de gamla uttrycken för att sticka. Binge är därmed substantivet för den traditionella stickningen i Halland. Halländska hemslöjdsföreningen bindslöjden, HHB, fick sitt namn av binda och binga.
Bindslöjdens arbete har haft stor påverkan på vad som idag anses vara binge. Det finns mönster och garnkulörer som betraktas som traditionella, medan friare garnval och mönsterkompositioner inte ansetts vara ”äkta” binge. Med åren verkar det ha skapats en större öppenhet gällande tolkning av mönstren och val av färgerna, även om föreställningar om rätt och fel lever kvar. Andra sticktekniker än rundstickning har utvecklats under 2000-talet, som dubbelstickning och stickning fram och tillbaka, även om de inte anses som ”äkta” av alla utövare.
Enligt Bindslöjden kännetecknas binge av mönstren som finns nedtecknade på handskrivna papper och bevarade i gamla tröjor. Den här dokumentationen och föremålen finns bevarade på Hallands konstmuseum och är idag tillgängliggjorda genom digitalisering på digitalt museum.
Historik
Hallands lövskogar avverkades från medeltiden och framåt för att bereda mark för odling, för att ge virke till skepp och bostäder samt för bränsle. Efter år av svedjebruk kunde endast ljung växa på den näringsfattiga marken, och den bredde ut sig på hedar över stora områden. På 1600- och 1700-talen när Halland dessutom härjades av krig var nöden stor. Men fåren som betade på ljunghedarna gav ull och den togs om hand vid vävning.
Exakt tidpunkt för stickningens intåg i Halland går inte att klarlägga, men Pehr Osbeck skriver i en text från 1796 om Wallens säteri, där stickandet av strumpor ingick i skatten: ”Det gick till så att de underlydande på Wallens säteri blev tilldelade ull. Denna ull preparerades och stickades, vilket sedan utgjorde en del av den skatt som de betalade.” Säteriets ägare var paret Birgitta van Cracau och Magnus Durell. Vid tiden för van Cracaus uppväxt i Helsingör fanns det en organiserad försäljning av stickat i Danmark, som van Cracau troligen kom i kontakt med och tog inspiration från till Wallens säteri.
Binget blev snabbt en viktig inkomstkälla i Halland under 1700-talet. Var och en som hade stickor och garn kunde bidra till hushållets försörjning. Ull eller garn distribuerades till stickare av knallar, som sedan kom och hämtade färdiga plagg som de sålde vidare. Södra Halland var känt för sina skickliga stickare och alla stickade, både män, kvinnor och barn. Det sägs att barn fick börja sticka enklare delar som ärmar och sockor.
Produktionen bestod främst av strumpor och tröjor som såldes vidare över stora geografiska områden. Militären var en stor beställare som utrustade sina mannar med strumpor från Halland.
När stickmaskinerna kom i slutet av 1800-talet blev det svårare för det handstickade att få avsättning. Berta Borgström som var doktorinna i Laholm såg att de lokala arbetarna hade det svårt att försörja sig själva. Hon kontaktade företag som Militärt Ekiperings AB (MEA) i Stockholm och fick ordrar på stickade sockor och vantar till militären samt andra sportkläder till kvinnor och män. Som en del av arbetet samlade hon och kategoriserade lokala stickmönster som användes i området. 1907 grundade Berta Borgström ”Föreningen Bindslöjden”, med syftet att dels nedteckna gamla halländska mönster, dels att låta fattiga människor få ull att sticka bingeplagg av. Dessa plagg sålde sedan föreningen så att de som stickade dem skulle få en inkomst. Föreningen blev sedan Halländska hemslöjdsföreningen, Bindslöjden.
Stickad toppluva för barn med en bård av "gubbamönster" tillverkad av Föreningen Bindslöjden. Foto: Hallands kulturhistoriska museum/Digitalt Museum/CC BY-SA
Verksamheten utvecklades så att binge såldes inte bara i Stockholm i Sverige utan även internationellt på orter som exempelvis London och Berlin.
Skickliga stickerskor premierades och fick garn, mönster och betalning för sitt arbete. Montering av plaggen skedde inom föreningens försorg. Verksamheten blomstrade inledningsvis, men gick sämre efter andra världskriget när kostnaden för arbete ökade.
På 1950-talet började hemslöjdsföreningarna i Halmstad och Laholm sälja garnkit med bingemönster till privatpersoner och erbjuda montering av det stickade till färdiga plagg.
Under 80- och 90- talen var det populärt att lära sig binga och kursledare till studiecirklar utbildades. De stickade upp mönstersamlingar (finns bland annat på Halmstad slott) och vissa mönster blev mycket populära, till exempel mönster med namnen Bjärbo, Bjärbobården, Gubbamönstret, Fasan, Stjärna och Blomster. Andra mönster föll i glömska. Många bingemönster finns bevarade i Hallands konstmuseums arkiv och dessa möttes med förvåning när de lyftes fram under 2000-talet. Halmstads hemslöjdsförening har gett ut böcker och häften om binge, samt arrangerat kurser för både nybörjare och vana bingare.
Tre populära Bingemönster är Bjärbo, Fasan och Blomster. Foto: Mymmel Blomberg
Litteratur och länkar
Litteratur
Anneli Johansson-Palmsköld (1990), Avsalustickningen i södra Halland – från vardagsvara till hemslöjdsprodukt. Lunds universitet.
Britta Johansson och Kersti Nilsson (1980), Binge – en halländsk sticktradition. LTs förlag: Stockholm.
Harriet Axelsson och Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden (2016). Sticka binge: börja mönstersticka halländskt binge. Hemslöjden: Halmstad
Harriet Axelsson och Mymmel Blomberg (2020), Mittens and caps. Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden/Hemslöjden. Halmstad.
Harriet Axelsson och Mymmel Blomberg (2022), Kreativt Binge: Mönstersticka efter eget huvud. Halmstads hemslöjdsförening.
Inga Wintzell (1980), Sticka mönster: historiskt om stickning i Sverige. Nordiska museet.
Mia Samuelsson (2021), Den halländska bingetraditionen. Examensarbete i kulturvård. Uppsala universitet.
Mymmel Blomberg (2007), 100 år med binge: En halländsk sticktradition. Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden. Halmstad.
Per Göran Johansson (2001), Gods, kvinnor och stickning: tidig industriell verksamhet i Höks härad i södra Halland ca 1750–1870. Lunds universitet.
Länkar
Andersson, Elisabeth. Bingestickning - en halländsk tradition
Länk till annan webbplats.. 2023. Digitalt museum.
Bingefilm. https://www.youtube.com/watch?v=Zx1jMTDSygw&t=39s Länk till annan webbplats.
Bingestickning. Hemslöjden: https://www.youtube.com/watch?v=irCNqFo1CEw Länk till annan webbplats.
Hemsida om binge: halmstadshemslojdsforening.se Länk till annan webbplats.