Stickning

Stickning är en textil hantverkstradition där man skapar mjuka, värmande plagg, exempelvis tröjor, vantar och sockor.

Geografiskt läge: Hela landet

Relaterat innehåll

De allra flesta känner till vad stickning är men inte alla utövar hantverket. I dag har intresset för stickning ökat allt mer och det finns hängivna stickare i alla åldrar. Det är betydligt fler kvinnor än män som stickar.

Stickning är en gammal, textil hantverkstradition som förmodligen uppfanns någon gång under 1200- eller 1300-talet. Tidigare var nålbindning det vanligaste textila hantverket.

Stickning är en gammal, textil hantverkstradition där man med hjälp av två stickor och garn skapar ett tygliknande material bestående av många hoplänkade maskor. Det finns många olika tekniker att använda sig av för att uppnå skilda resultat, utseenden och mönster. Det vanligaste är räta och aviga maskor som kan varieras i oändlighet för att uppnå olika strukturer i stickningen, och genom att öka eller minska antalet maskor kan man ge plaggen olika form. Tidigare var det vanligt att sticka olika stycken och sedan sy ihop alla delar till ett färdigt plagg. I dag föredrar många att sticka allt i ett stycke på en så kallad rundsticka, och på så vis slippa montering av plagget. Stickning är nära sammankopplad med garntillverkning, kardning och spinning.

Skilda områden i världen är förknippade med olika former av stickning. Island är till exempel känt för sina stickade tröjor med mönstrade ok (övre delen av tröjan som går över axlar och bröstkorg), ofta i lite ”taggigt” mönster. Norge har sina ”lusekoftor”, vanligtvis i färgerna svart, vitt och rött. Tekniken varierar också mellan olika platser i världen. I England är det till exempel vanligt att sticka med så kallad kastad tråd. Det är en stickteknik där tråden hålls i höger hand och kastas runt stickan. Den här tekniken var tidigare vanlig även i Sverige, och ger ett lite tätare resultat. Tekniken förändrades i och med att syslöjden i skolan började lära ut stickning på annat vis (med tråden i vänster hand), men att kasta tråden är fortfarande den vanligaste tekniken i många andra länder. I Norden börjar stickning med ”kastad tråd” så smått komma tillbaka eftersom många upplever att det går fortare.

I Sverige kan sticktraditionen variera mellan olika delar av landet. Det traditionella gotländska solhjulet är ett mer än 1000-årigt motiv, men även blommor och blad är vanligt förekommande mönster på Gotland. I Norrbotten har stickningen traditionellt varit strängt inriktat på slitstarka vardagsplagg med grafiska mönster i starka färger. Det är också i Norrbotten som Lovikkavanten har sitt ursprung.

Ett exempel på en yngre tradition är Bohusstickning. Under 40-talet grundade till exempel Emma Jacobsson föreningen Bohus Stickning som bedrev en verksamhet i Bohuslän där kvinnor engagerades för att sticka tröjor till försäljning både inom Sverige och utomlands. Det fanns dock ingen speciell bohuslänsk sticktradition att bygga på varför speciella designers anlitades för att skapa mönster till tröjorna. Företaget lades ner 1969, men ännu förknippas dessa tröjor med Bohuslän.

Historik

Varifrån stickningen kommer är oklart men det troliga är att tekniken uppfanns någon gång under 1200 eller 1300-talet. Det finns dock fynd från Egypten som är ännu äldre, men i de äldsta fynden är det svårt att urskilja tekniken. Tidigare var nålbindning det vanligaste textila hantverket. Det var en teknik som framför allt praktiserades under vikingatid och medeltid, och som var föregångaren till stickning när det kom till att tillverka vantar, mössor och sockor. Under 1600-1700-talet kom stickningen allt mer att ersätta nålbindningen. Framför allt går det mycket snabbare att sticka än att nålbinda. Ordet binda eller ”binna” är kanske inte så vanligt i dag, men förekom fortfarande i Sverige under 1800- och tidigt 1900-tal som uttryck för att sticka.

I bondesamhället samlades hela familjen kring handarbetet (även män och barn stickade) och kvinnorna plockade alltid med sig stickningen när de gick för att hälsa på varandra och dricka kaffe. Det var också vanligt att man stickade samtidigt som man till exempel vallade boskapen. Ingen tid fick gå till spillo. Under 1900-talet kom stickningen att bli en symbol för den husliga hemmafrun.

Under början av 1900-talet blev det allt vanligare med så kallade syjuntor där kvinnor samlades för att sticka. Syjuntan var ingen formell organisation utan utgjordes av ett antal kvinnor som träffades, ofta i det egna hemmet. I och med att allt fler kvinnor började förvärvsarbeta kom syjuntan att förlora sin funktion som social mötesplats. Under 70-talet fick stickningen ett uppsving som en del av proteströrelsen mot konsumtionssamhället, och dess popularitet ökade under 80-talet. I dag är stickningen åter på uppgång, som en hobby och ett konstnärligt uttryck som sprids på sociala medier. Under senare tid har syjuntan åter blivit en uppskattad träffpunkt bland yngre kvinnor i storstäderna.

Främjande och vidareförande

I dag finns inte samma behov av stickning och stickade plagg som tidigare. Det är till och med mer ekonomiskt att köpa färdiga plagg i butik än att själv tillverka dem. Garn är dyrt och det tar många arbetstimmar att sticka en tröja. Trots att stickmaskiner och textilfabriker tagit över produktionen av stickade plagg fortsätter dock många att sticka. I stället för en nödvändighet, så är stickningen i dag ett tillfälle för återhämtning och avkoppling. Många använder stickning i stället för meditation, och på internet kan man följa den internationella hashtaggen #knittingismyyoga eller #knittingismytherapy där det finns möjlighet att dela bilder och berättelser om hur stickning fungerat som komplement till terapi och meditation. Många beskriver hur de upplever ett särskilt sorts lugn och en trygghet med en stickning i händerna. Det finns också forskning som pekar på att stickning sänker blodtrycket, stimulerar båda hjärnhalvorna, kan hjälpa till med koncentrationen och verkar lindrande för stela leder i armar, händer och fingrar.

Tanken på ett hållbart samhälle och att ta hand om miljön är i dag stark även inom stick-världen. Många väljer naturfibrer och garn som är framställt på miljövänligt vis. Även arbetsvillkoren och djurhållningen är viktiga faktorer. Utbudet för ekologiska och miljövänliga garner växer hela tiden. Det finns till exempel garn som delvis är gjort av återvunnen plast, av gamla jeans, rester från textilindustrin, träfibrer, eukalyptus, nässlor med mera. Allt fler svenska garntillverkare försöker också ta vara på den svenska ullen, men tyvärr är det fortfarande mycket ull som släng och bränns upp.

Att kunna skapa egna kläder kan ge en insikt i hur mycket arbete det krävs för att producera ett plagg, och därmed bidra till att vårda de kläder man har istället för att fortsätta som vanligt i konsumtionssamhällets ”slit och släng-kultur.”

I dag stickas det överallt! På bussen, i skolan, under möten, hemma i soffan. Moderna syjuntor blir allt vanligare, både med fysiska träffar på så kallade stickcaféer, och via internet. Även sociala medier spelar en stor roll för stickningen i dag som en outtömlig källa till information och kunskap och en plats där man kan hitta andra att dela sitt intresse med. Ett stort antal stickrelaterade poddar finns, både i videoformat eller som radioprogram att lyssna på. På internet finns dessutom ett flertal olika stickbloggar där eldsjälar delar med sig av bilder och tips. Stickplattformen Ravelry (ett slags Facebook för stickare) har användare över hela världen.

Numera kan man lära sig sticka med hjälp av instruktionsvideos på Youtube och genom bloggar. Man behöver inte längre gå en kurs, eller känna någon som stickar, för att kunna lära sig. Fortfarande är det dock många som lär sig sticka under skolans textilslöjdslektioner, eller av en äldre släkting.

Intresset för stickning har gått i vågor genom historien, och nu har hantverket fått ännu ett uppsving. Speciellt är att så många unga intresserar sig för stickningen. Vi vet inte hur framtiden för stickning kommer se ut. Behovet av egenstickade plagg finns egentligen inte längre, men stickningen kan ge avkoppling och vara ett sätt att skapa något kreativt med händerna. Kanske kommer vi behöva ändra vårt sätt att se på kläder och konsumtion i framtiden, och då kanske stickning kommer vara en värdefull kunskap att besitta.

Litteratur och länkar

Litteratur

Arnqvist Engström, F (2014): Gerillaslöjd: garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. Stockholm: Hemslöjden.

Bauer, Anna (2019): Hönsestrik a love story: sticka mönster på ditt sätt. Roos & Tegner.

DackenbergLänk till annan webbplats., Cilia (2015): Sagornas stickbok: sticka sagobarnens bästa kläder. Nordstedts.

DackenbergLänk till annan webbplats., Cilia (2017): Kulturkoftor: livet, konsten och saker att sticka. Nordstedts.

Gottfridsson Inger & Gottfridsson Ingrid (1981): Gotländska stickmönster. Stockholm: Almqvist o. Wiksell Förlag AB.

Hofstätter, K (1976): Hönsestrik – ett sätt att sticka fritt. Lund: Prisma.

Hyltén-Cavallius, Charlotte (2007): Traditionens estetik. Spelet mellan inhemsk och internationell hemslöjd. 1 red. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Häglund, Ulla (1999): Bohus stickning. [Omarb. nyutg.] Uddevalla: Bohusläns museum

Jansson, Hanna (2010): ”Från garn till ord: Stickbloggarnas taktila ting och narrativa världar”. Masteruppsats i etnologi, Uppsala Universitet.

Karlsson, Maja (2016): Sticka svenska mönster: 20 modeller med 40 traditionella mönster på nytt sätt. Bonnier fakta.

Kahnlund, Karin (2011): Sticka efter svenska mönster. Bokförlaget Rediviva.

Larsson, Marika (1978): Stickat från Norrbotten vantar, sockor och mössor. 45 Stockholm: LT:s förlag.

Lystrup, Lise-Lotte (2008): Klassisk stickning. Stockholm: Känguru.

Napoleoni, Loretta (2019): Att sticka för livet: ett hantverk för ro och revolution. Mondial.

Pagoldh, Susanne (1987): Stickat från Norden. Stockholm: ANFANG FÖRLAG AB.

Rosenqvist, J. (2005): Hemslöjd som feministisk strategi? I: Den feminina textilen: makt och mönster. Stockholm: Nordiska museets förlag.

Snidare, Uuve (1986): Fiskartröjor och andra tröjklassiker. Stockholm: Prisma.

Snidare, Uuve (1991). Stickning En lustfylld konst. Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan.

Svansbo, Ann-Sofie & Lindqvist, Anna: Östgötakoftor – Stickat kulturarv från 1940-tal

Thomasson, Elin (2018): masterexamensarbetet ”Upplagt för feminism. En etnografisk studie av stickningens kvinnogemenskap och feministiska strävanden”. Länk till annan webbplats.

Trotzig, Eva (1980): Stickning tradition och kultur. Stockholm: LT:s förlag.

Warner, Geraldine (2017): Protest Knits. Got needles? Get knitting. Herbert Press Ltd.

Wiklund, Signild (1984): Textila Material historik, teknik, egenskaper, användning. Stockholm: LT:s förlag.

Wintzell, Inga (1976): Sticka mönster: historiskt om stickning i Sverige. Stockholm: Nordiska museet

Geda, Yonas E, Topazian, Hillary M, Roberts, Lewis A, Roberts, Rosebud O, Knopman, David S, Pankratz, V Shane Petersen, C (2011): "Engaging in cognitive activities, aging, and mild cognitive impairment: a population-based study". Länk till annan webbplats.I: Neuropsychiatry Clin Neurosci: Vår 2011;23(2): s 149-54.