Startsida
Förteckningen
Bergis (barkis)

Bergis (barkis)

Bergis, eller barkis som det också kallas, är ett vitt osötat matbröd av vete, täckt med vallmofrön. Det är ett levande kulturarv som spridit sig från judar som invandrade till Sverige från Östeuropa under 1800- och det tidiga 1900-talet.

Geografiskt läge: Hela landet

Två limpor bergis/barkis. Foto: Wikimedia Commons, 2023 (CC BY-SA).

Relaterat innehåll

Bergis bakas på vetemjöl, jäst, vatten, fett och salt. I många recept tillsätts även mjölk och ägg, ett eller flera, för att göra brödet lätt och luftigt. Ytan är spröd och knaprig och oftast beströdd med vallmofrö. Vanligtvis är brödlimpan flätat och har en snurrad degsträng som dekoration. Det finns också varianter där brödet inte flätas och istället har en skåra längs med ytan.

Brödet bakas i hemmen för privat bruk, av bagare för lokal konsumtion eller i fabrik. Det säljs i bagerier och matvarubutiker.

Bergisbrödet ska jäsa länge för att bli extra luftigt. Även om det benämns som osötat tillsätts i kommersiell produktion ofta någon form av sötningsmedel just för att förstärka jäsningen – sirap, socker eller druvsocker. Sockret går åt under jäsningen och märks inte på smaken.

Bergis är det mest använda namnet på brödet i Sverige, men i Göteborg och trakter däromkring kallas det istället Barkis. Båda namnen kommer från jiddisch (se nedan) och har fått olika former i olika dialekter.

Brödet är en variant av det bröd – challa (challah) som judar traditionellt äter under sabbaten och vid judiska högtider. I religiös judisk tradition bakas challa utan mejeriprodukter, för att uppfylla koscher-reglerna. Då används istället ägg och olja i degen. I många recept ingår också socker. En del vill ha en söt smak på brödet, andra inte.

Enligt traditionen ska en liten bit av degen tas bort vid gräddningen av brödet, en symbol för ett offer som kallas för att man ”tar challa”. Att brödet bakas utan mejeriprodukter beror på att det oftast serveras i samband med måltider då det även serveras kött. Enligt den judiska kosher-hushållningens lagar kan mejeriprodukter inte serveras i samma måltid som man serverar köttprodukter.

En limpa challa på en blå och vitrandig kökshandduk.

En limpa challa. Foto: Mostphotos/Marina Saprunova.

Historik

Begreppen bergis/barkis kom in i det svenska språket via den andra vågen av judisk invandring, från Östeuropa, under 1800-talet och det tidiga 1900-talet med judar som talade jiddisch. De bakade till sabbaten det ljusa sabbatsbrödet med vallmofrön. De benämnde dessa bröd som ”barches”, ett ord som härrör sig från jiddischordet ”borech” som betyder välsignad. På hebreiska är ordet för välsignelse ”berakhah”.

Brödet väckte uppmärksamhet då det i Sverige på den tiden var ovanligt med matbröd bakat helt på vetemjöl. I Stockholm blev bergis den vanligaste benämningen på brödet, i Göteborg blev det vanligare med benämningen barkis. Det flätade sabbatsbrödet med vallmofrön har även kallats för ”judefläta” och i Malmö har det kallats för ”judabröd”.

Främjande och vidareförande

Bergis är ett populärt bröd och äts av många helt enkelt för att det är gott. Även om brödutbudet ständigt förändras, och nya trender kommer som kan ge bergis konkurrens ser det ut att fortleva. Det har funnits i Sverige länge och kan väcka matminnen – nya och gamla – hos många. Det är billigt och relativt lätt att baka, många recept finns i böcker och på nätet.

I matbutiker idag händer det att bergis marknadsförs som ”långfranska”, men det osötade vetebröd som i Sverige brukar kallas ”franskbröd” (eftersom det inspirerats av fransk brödtradition under 1700-talet) innehåller i regel inte mjölk.

Hälsoråd lyfter idag att bröd gärna ska vara fiberrikt och ha matigare sädesslag, fröer och dylikt vilket inte är till bergis fördel. Å andra sidan kan det framhävas som ett nyttigare alternativ än sötat vetebröd.

Sannolikt kommer även form, innehåll och användningsområden för bergisbrödet förändras och varieras över tid och med inspiration från andra bak- och mattraditioner.

Det judiska sabbatsbrödet challa (även kallat barches) lever vidare bland judar, både utövande religiösa och sekulära. Challa är en beståndsdel i de judiska traditioner som utövas i Sverige idag, och en del av det levande kulturarvet att äta – och baka – osötat vetebröd. I formen bergis/barkis utövas det av personer i hela landet och är på så sätt ett exempel på hur kulturarv förs vidare och förändras över tid.