Startsida
Förteckningen
Studiecirkel

Studiecirkel

En studiecirkel är liten grupp människor som gemensamt bedriver studier och söker kunskap utifrån sina behov och intressen. Den är öppen för alla utan krav på formella förkunskaper. Deltagarna har inflytande över innehåll och upplägg, där samtal och diskussion är en viktig del.

Geografiskt läge: Hela landet

Relaterat innehåll

En studiecirkel består av minst tre till ett drygt tiotal deltagare, som samlas regelbundet för att fördjupa sig i ett ämne. Studiecirkeln har minst tre träffar och den totala cirkeltiden är i regel minst nio studietimmar, men ofta är studietiden längre och träffarna fler. Studiematerial finns tillgängligt eller skapas av gruppen själv. Det kan vara allt från att lära sig ett språk, hur styrelsearbete i förening går till, diskutera miljöfrågor, eller kanske lära sig spela gitarr. Studiecirkeln leds av en av studieförbundet utbildad cirkelledare som vägleder gruppen och har en arbetsplan som beskriver vad gruppen vill uppnå.

Det finns tre former av studiecirklar; kamratcirkeln som skapas av en grupp personer som redan känner varandra och delar ett gemensamt intresse som de vill fördjupa sig i, föreningscirkeln som utgår ifrån föreningsmedlemmarnas intressen eller bedrivs för att utveckla föreningen eller dess styrelse, samt programcirkeln som är öppen för allmänheten och annonseras ut. På programcirkeln betalar deltagarna ofta en avgift, och cirkelledaren har i regel en mer aktiv roll med eventuell ersättning för sitt arbete.

Studiecirkel på Arosgården i Västerås år 1919. Foto: Emil Wijgård/Örebro Stadsarkiv (CC BY).

Historik

Studiecirklar är en väsentlig del av folkbildningen och många studieförbund (där studiecirklar bedrivs) bildades på initiativ av folkrörelser. Redan 1894 startades folkbildning med studiekurser och 1902 föreslog den socialdemokratiske riksdagsmannen Oscar Olsson att studiekurserna skulle ersättas med vad han kallade för studiecirklar. Den första studiecirkeln hölls samma år av Godtemplarordens studieförbund. Studiecirklar blev en möjlighet för människor att bilda sig, engagera sig och ta aktiv del i samhällsutvecklingen.

År 1991 blev bidraget till studieförbunden målstyrt i stället för regelstyrt, som det tidigare varit, och studieförbunden fick därmed större frihet att själva utforma verksamheten. Samma år bildades Folkbildningsrådet som bland annat fördelar statsbidraget till studieförbund och folkhögskolor.

År 2014 antogs den folkbildningspolitiska propositionen ”Allas kunskap – allas bildning” av riksdagen. Där fastställs att folkbildningen ”ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället”.

”IOGT studiecirkel från Axvall på utfärd till Kinnekulle” år 1925. Foto: Västergötlands museum.

”Studiecirkel inom Konsumentkooperationen, Uppsala 1937”. Foto: Axel Sagerholm/Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND).

”En grupp vuxna och ungdomar deltar i en studiecirkel hemma hos Hilding och Adéle, 19 januari 1958”. Foto: Hilding Mickelsson/Hälsinglands museum (CC BY-NC).

”Studiecirkel i knyppling, 1970-tal”. Foto: Okänd fotograf/Örebro Stadsarkiv (CC BY).

”Studiecirkel i Boo hembygdsförening 2001. Kjell Nilsson pratar föremålsvård”. Foto: Gudrun Gröndahl/Stockholms läns museum (CC BY).

Främjande och vidareförande

Studiecirklar anordnas av föreningar, förbund och privatpersoner och sker huvudsakligen inom ramen för ett studieförbunds verksamhet. Det finns idag nio statsbidragsberättigade studieförbund som engagerar närmare en miljon deltagare i sina studiecirklar. Studieförbunden hävdar alla människors lika värde och utgår från att alla människor har kraft och förmåga att lära, utvecklas och ta ansvar.

Studiecirkeln kan handla om nära nog vad som helst och är mycket viktig för exempelvis hembygdsföreningar och kör-verksamhet. En tredjedel av alla studiecirklar sker inom ämnesområdet musik. Studieförbunden utvärderade musikverksamheten 2017 och fann att hela 14 000 band är anslutna till något av studieförbunden. Studieförbunden har ca 265 musikhus och sammanlagt över 4 000 replokaler. Många band vittnar om att möjligheten att repa med studieförbund varit nödvändig för deras existens.

Det finns idag ca 100 000 ideella ledare i studieförbunden. Kurserna för att bli cirkelledare fokuserar ofta på ledarskap och pedagogik. Cirkelledarens uppgift är att dela med sig av kunskap, uppmuntra till samtal och lärande samt att få en grupp att fungera tillsammans. Studiecirkeln bidrar till god utbildning i första hand, men verkar också för jämställdhet, social sammanhållning och kunskap om demokrati.

Litteratur och länkar

Litteratur

Bo Andersson (1980): Folkbildning i perspektiv: studieförbunden 1870–2000: organisering, etablering och profilering. Diss. Göteborgs universitet.

Cecilia Bengtsson (red.) (2018): Till dig som är politiker och vill skapa ett fritt och starkt civilsamhälle: en hälsning från svenskt föreningsliv. Stockholm: Idealistas förlag

Rolf Christerson & Ulf Levihn (1983): Cirkelboken: idéer och metoder för studiecirklar. 1. uppl. Malmö: LiberFörlag

Bernt Gustavsson & Matilda Wiklund (red.) (2013): Nyttan med folklig bildning: en studie av kapitalformer i folkbildande verk. Lund: Nordic Academic Press.

Lena Hellbom (1988): Pedagogiskt utvecklingsarbete i studieförbunden: en PUST-rapport. Skolöverstyrelsen.

Linus Olofsson, Johanna Ekenman & Erika Olsson (2017): I förening: en handbok för praktiskt föreningsarbete. Stockholm: Studieförbundet Vuxenskolan.

Utredningen för statlig utvärdering av folkbildningen (1996): Tre rapporter om studiecirklar: betänkande. Stockholm: Fritze.