- Startsida
- Förteckningen
- Sabbat
Sabbat
Sabbat (shabbat på hebreiska, shabbes på jiddisch) är veckans heliga dag i judisk religion. Sabbaten infaller på fredag kväll när solen går ner och varar till solnedgången på lördagen. Det är den sjunde dagen enligt den judiska tidräkningen och högtidlighålls på olika sätt. För religiösa judar innebär sabbat att helga skapelsen, genom att vila från skapande aktiviteter, såsom Gud enligt den hebreiska bibeln avstod från skapande på den sjunde dagen.
Geografiskt läge: Hela landet
Illustration: Anders Erici, 2025.
Den som vill högtidlighålla sabbaten – som i den judiska kalendern infaller mellan fredag kväll och lördag kväll – kan välja att göra det på olika sätt. Det finns en ordning av ritualer och traditioner att följa som är baserad på religiösa regler och som har formats inom judendomen genom århundradena. Det är olika hur judar idag förhåller sig till denna.
Många judar i Sverige är sekulariserade och lägger inte så stor vikt vid de religiösa aspekterna, eller så väljer de att utöva religionen på de sätt som passar dem. Men att hålla sabbat har också betydelse som en kulturell tradition. Sabbaten kan vara viktig för individen, som en familjetradition förknippad med starka minnen och som en specifik högtid som berättar om det judiska folkets historia, och som delas av många runt om i världen.
Det finns ett sätt att förhålla sig till religionen inom judendomen där ”görande” är viktigare än ”troende”. Det tar sig också uttryck i språket, att man till exempel kan säga: ”Nu ska jag hem och göra shabes” (på jiddisch). På jiddisch benämns sabbaten som shabes, på hebreiska shabat. Man kan önska varandra en god sabbat med orden ”gut shabes” eller ”shabbat shalom”.
Att tända ljus på fredag kväll, dricka ett glas vin och äta en måltid med det speciella brödet challa – kanske bakat för hand – har rituella funktioner och är ett sätt att upprätthålla traditionen. För somliga är det en självklar del i veckans rytm och skapar en stund för eftertanke, närvaro och gemenskap.
De religiösa ritualerna
För religiöst praktiserande judar har högtiden fler ramar – ceremonier och regler som för dem är Guds påbud och som vuxit fram över tid och blivit mer detaljerade. Buden tolkas olika, liksom vad som uppfattas som det viktigaste med sabbaten. (Nederst på sidan finns länkar och litteraturtips för mer ingående beskrivningar av och förklaringar till sabbatbudens betydelser, utförande och beteckningar.)
Enligt den judiska skriften Talmud varar sabbaten mellan solnedgången på fredag tills ”tre stjärnor syns” på lördagen. Fredagskvällens firande har viktiga hållpunkter, som att tända minst två symboliska sabbatsljus strax innan solen går ned och att äta en måltid med visst innehåll och specifika innebörder som påminner om det judiska folkets historia och relation till Gud. Även fredagsgudstjänst i synagogan sker under kvällen. Särskilda sånger hör till traditionen – för att välkomna sabbaten och för att uttala böner.
Vykort föreställande målningen "Sabbatsljusen välsignas" (1898) av Geskel Saloman, ur Judiska museets samling. Foto: Andreas Schein/Judiska museet.
Fredagsmåltiden inleds med vin (eller druvjuice) och en välsignelse som helgar sabbaten och skapelsen. Därefter välsignas challabrödet som äts till, och man strör salt på till minne av altaret i templet. Benämningen challa kommer från att ”ta challa”, vilket innebär att en liten bit av degen tas undan för att ges åt prästerna (jämför elementet Bergis på förteckningen).
Det är vanligt med en finare bägare, ofta av silver, och en särskild duk som läggs över brödet. Historiskt har dessa ofta gått i arv och dukarna har varit rikt broderade av kvinnorna i hushållet. Det krävs egentligen inga särskilda tillbehör för att utföra ritualerna, men att göra det överdådigt har varit ett sätt, för de som haft möjlighet, att markera att handlingarna betraktas som heliga.
Sabbatsmåltid med två sabbatsljus och challabröd övertäckta med en broderad duk. Foto: Isof.
På lördagsmorgonen är det sabbatsgudstjänst i synagogan då olika personer läser ur judendomens heliga skrift – toran. Under dagen äts ytterligare två måltider där brödet är centralt, och när solen gått ned (då tre stjärnor syns på himlen) avslutas vilodagen med en ceremoni (med vin, välsignelse, ljus och kryddor) som markerar övergången från sabbatens helighet till den nya veckan.
De religiösa buden säger att inga skapande sysslor får utföras under sabbaten. Dagen ska ägnas åt gemenskap och att studera heliga skrifter. Genom att låta bli att utföra ett antal specifika sysslor som förknippas med ”skapande” helgas Guds skapelse av världen. Det är till exempel inte tillåtet att arbeta, resa eller att tända och släcka eld. Inte heller att laga mat, så måltider måste vara förberedda. Det finns mycket specifika regler som idag främst upprätthålls av ortodoxa judar i olika delar av världen.
Gemenskap och görande
Genom att i någon form göra sabbat markeras tillhörighet till den judiska gemenskapen världen över. Det ger traditionen en särskild tyngd. De traditionella inslagens symboliska namn och betydelser berättar också om det judiska folkets historia. På så vis förs kulturarvet i alla dess delar, såsom mat, berättelser, minnen, sånger, språk och föremål vidare.
Historik
Påbudet att helga vilodagen för att påminna om Guds skapelse av världen nämns i den hebreiska bibeln (Tanach). Det traditionella judiska sabbatsfirandet och dess utveckling över tid har beskrivits, studerats och tolkats kontinuerligt, bland annat i de judiska skrifterna Talmud och i vetenskapliga arbeten.
Judar har genom historien varit bosatta på – och tvingats förflytta sig mellan – många olika platser i världen. Traditionerna och ritualerna har förändrats genom generationernas gång, men samtidigt har de bevarats då de blivit extra viktiga – för att befästa sammanhållningen inom gruppen och komma ihåg den gemensamma historien, liksom enskilda människors öden.
I Sverige har det hållits sabbat ända sedan judar först besökte landet på genomresa. Från 1775, då de fick kunglig tillåtelse att bosätta sig i landet utan att konvertera till kristendomen, har sabbatsfirande ägt rum varje vecka. På olika vis har påbuden och traditionen upprätthållits inom den judiska gemenskapen.
Som exempel på svårigheter det kunnat innebära kan nämnas att lördag var en skoldag i Sverige fram till mitten på 1900-talet, vilket gjorde att judiska barn fick undantas från hela eller delar av undervisningen den dagen. Det skapade ett stort behov av judiska skolor.
Kryddosa som används för markera övergången från sabbat till arbetsdag, från 1800-talet. Foto: Göteborgs stadsmuseum/Magdalena Eriksson (CC BY).