Nouruz/Newroz

Nouruz (persiska)/Newroz (kurdiska) firas över hela världen vid vårdagjämningen och är för många den viktigaste högtiden på året. Traditionen en lång och brokig historia, och många inslag som förs vidare på olika platser, och precis som för de flesta högtider finns det variationer i hur firandet går till. I regel inleds det på kvällen före den sista onsdagen innan vårdagjämningen/nyåret, som infaller mellan 19 och 22 mars. På tisdagskvällen efter solens nedgång samlas människor för att tända eldar, dansa, äta och symboliskt rensa ut det gamla årets smuts och orenhet. Det persiska namnet på denna eldfest som inleder nyåret är chaharshanbe suri – läs mer om den nedan.

Firandet av nouroz/newroz är numera ickereligiöst och syftar till att rensa ut det gamla året och välkomna det nya med glädje och hopp. Genom att nyåret infaller på våren sammanfaller det med ”pånyttfödelsen” i naturen. Firandet förbereds genom att städa och göra fint i hemmet – en procedur som översatt till svenska ungefär kan kallas ”husskakning”. Att ta in blommor och kvistar och köpa nya kläder hör till. Nyårsdagen firas som en glädjens och förnyelsens dag – en tradition är att skvätta vatten på varandra på morgonen för att starta dagen med skratt. Barnen får presenter och godsaker, familj och vänner umgås. Antingen träffas man hemma hos någon eller på restaurang. På kvällen är det fest, gärna med musik, sång och dans. Man läser gärna poesi ur den klassiska litteraturen, exempelvis nationalpoeten Hafez.

Måltiden som serveras på nyårsdagen har specifika inslag som hör till traditionen, som fisk och ris kryddat med dill, persilja och koriander. En återkommande sed under nouroz/newroz kallas på persiska haft sin, vilket betyder ”sju s”. När festbordet dukas ska det innehålla sju saker som börjar på bokstaven S och som alla har symboliska innebörder. Vilka specifika föremål som ställs fram varierar, men det kan bland annat vara olika slags frukter, grödor och baljväxter, kakor och godsaker eller ting såsom en spegel eller en skål med en levande guldfisk. Enligt seden ska guldfisken stå blickstilla just när det nya året slår in.

Firandet med besök hos släkt och vänner och festliga måltider kan pågå i flera dagar (det varierar mellan platser och kulturer). Bland de flesta firas det i hela tretton dagar. På trettonde dagen efter nyåret är det vanligt att fira vårens ankomst genom att gå på utflykt i naturen, till exempel ha picknick i en park. I Iran har seden också varit att narras med varandra på trettonde och sista dagen av nyårsfirandet, på liknande sätt som på första april i Sverige.

Det varierar hur mycket traditionens olika seder och bruk utövas i Sverige idag, men klart är att nouroz/newroz är en högtid som årligen samlar tusentals människor med olika bakgrunder och religioner för att fira i gemenskapens anda. Den har även blivit en symbol för frihet och rätten att utöva sin kultur då firandet av högtiden tidigare varit förbjudet i Turkiet.

För en del kurder har högtiden en särskild innebörd, då den över tid utvecklats till vad vissa kallar en ”nationaldag” för det kurdiska folket. Kurder saknar en egen stat och genom nyårsfirandet kan de manifestera kurdisk identitet och gemenskap på de platser där de bor och lever. Det kan markeras till exempel genom att bära traditionella kurdiska kläder och ha med sig flaggor, vilket i regel inte är inslag i andra gruppers firande.”

Eldfesten infaller på tisdagskvällen före nyåret och traditionellt har firandet gått till så att familj och vänner samlas på gator och torg, tänder små eldar och dansar. Seden i Iran är att hoppa över eldarna och samtidigt sjunga en ramsa som uttrycker att elden ska ta över ohälsa och svaghet och ge kraft och glöd åt den som hoppar (på svenska ungefär ”mitt gula är ditt, ditt röda är mitt”). En annan sed är att äta sju sorters torkade bär och nötter, vilket sägs lösa de problem man har samlat på sig under året. Ytterligare ett traditionellt inslag i vissa länder har varit att barn klär ut sig till spöken, slamrar med skedar och knackar dörr för att be om gåvor. Centralt för högtiden är glädje och pånyttfödelse och elden som symbol för detta. Eldfesten har sina rötter i den zoroastriska själafesten som firas för att hedra de avlidnas själar. Att man för in växtlighet i hemmet är till för att glädja de döda som anses komma på besök under de sista dagarna på året. Att barn klär ut sig till spöken i vita lakan har också koppling till de dödas ankomst. Eldfesten har på det sättet likheter med halloween och allhelgonahelgen.

I Sverige idag arrangeras chaharshanbe suri främst av iranska och kurdiska gemenskaper, och genom ökad uppmärksamhet lockas fler och fler med olika bakgrunder till parker och torg. Under stora offentliga firanden sker ofta hoppandet över eldar i mindre metallfat eller eldkorgar på grund av brandsäkerhetsregler. Mattält, barnaktiviteter och scenprogram med internationella artister och DJ:s drar till sig flera tusen besökare under de större städernas offentliga firanden medan chaharshanbe suri på mindre orter firas mer småskaligt, ofta med eldar som påminner om Sveriges valborgseldar.

Fram till sena 2010-talet var det mest offentliga firandet av chahrshanbeh souri organiserat av Iranska Riksförbundet, på en fotbollsplan i en Stockholmsförort. Firandet skedde framför allt i samarbete med lokala radiostationer och iranska småföretagare. Sedan slutet av 00-talet organiseras den så kallade Eldfesten i Stockholm av riksteaterföreningen Farhang i samarbete med Svenska Riksteatern. I Göteborg samarbetar Riksteatern med Eldfestkommittén och i Malmö arrangeras eldfesten av Malmö stad. En förändring från de tidiga åren, då persiska var det gemensamma språket, är att kommunikationen idag framförallt sker på svenska och engelska.

Firandet av nouruz/newroz har en mycket lång historia, och det finns många myter och legender om traditionens ursprung. Firandet är knutet till fenomen som människor har påverkats av i alla tider – årets gång, vårens inträde, solljusets återkomst, jordbruk och sådd, pånyttfödelse. Det markerar glädje, hopp och förnyelse inför det nya året.

Genom århundradena har kulturarvet antagit olika former, förändrats och följt med till nya områden och kulturer, ett förlopp som ägnats mycket forskning men som inte i sin helhet går att kartlägga. Delvis har nouruz/newroz också en grund i den gamla iranska religionen, zoroastrismen. Från det akemenidiska riket (550-330 f.v.t) finns belägg på ett forntida firande i Persepolis.

Ursprunglegenden bakom firandet handlar om hur en forntida iransk kung vid namn Yima (Jamshid) med gudomlig hjälp besegrade vintern som hotade att ta död på all boskap, varefter djur och människor samlas för att fira den ”nya dagen”.

Firandet är också knutet till en legend om störtandet av en tyrannisk kung vid namn Zahhak, vilket det berättas om i eposet Shahnameh. Landet befriades i ett uppror som leddes av prins Faridun och smeden Kaveh. På nyårsdagen besegrades Zahhak och slogs i bojor på berget Damavand. För att förkunna och fira det lyckade upproret tändes eldar uppe på kullar och berg. Firandet med eldar idag ska påminna om symboliken i denna berättelse och är särskilt framträdande bland kurder och andra folk som lever i bergstrakter.

Till Sverige kom firandet i samband med den iranska revolutionen 1978–79 då många människor från Iran och området däromkring migrerade till Sverige. Under sent 1980-tal börjar lokala firanden etablera sig i Sverige. Sakta med säkert har firandet av newroz/nouruz vuxit och börjat väcka intresse också hos andra grupper. Under 1990-talet arrangerades firanden i flera städer runtom i landet och sedan 2008 har Riksteaterns arrangemang vuxit fram i samarbete med andra aktörer. Från att ha varit en privat företeelse för familj och vänner är det nu i flera större städer en återkommande folkfest som lockar tusentals människor av olika etnisk, religiös och kulturell bakgrund.

År 2010 erkändes den flertusenåriga traditionen av FN:s generalförsamling som då införde The International Nowruz Day den 21 mars. Och i december 2024 skrevs traditionen in på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv, nominerat av tretton nationer tillsammans. Traditionen är med andra ord stark och lever vidare runt om i världen. På platser i världen med många invånare från de länder där traditionen har sitt ursprung, kan firandet också bli ett sätt att manifestera gemenskap inom gruppen och att markera gentemot styren och stater som förbjudit traditionen.

I Sverige lever kulturarvet vidare framför allt genom att utövas i sfären av familj och vänner, där nya generationer lär sig om högtiden och gör traditionen till sin. På många orter i Sverige arrangeras nouroz/newroz och eldfesten av lokala persiska eller kurdiska föreningar, ibland i samverkan med kommun eller kulturråd. Skolor kan också uppmärksamma nyåret och anordna festligheter.

Arrangemangen av eldfesten i Stockholm, Göteborg och Malmö har vuxit för varje år. År 2026 ställdes dock firandets in på grund av att kriget mellan USA och Iran skapade ett osäkert säkerhetsläge. Eldfesten i Kungsträdgården har fått internationell uppmärksamhet som ett av de största firandena i världen. Rapportering i TV och andra kanaler väcker nyfikenhet och lockar fler att delta. Firandet fortsätter omformas och utvecklas, vilket också bidrar till att det lever vidare.

I Bredäng i Stockholm finns sedan 2008 en fotbollsklubb med namnet Newroz FC. De skriver om namnet på sin webbplats, och konstaterar att många olika folkgrupper firar Newroz, det nya året, och därigenom välkomnar våren. ”Newroz förknippas också med glädje, festligheter, hopp, kärlek och nystart.” Klubbens vision är ”att förena människor i alla åldrar via fotbollen för en stark samhörighet och en positiv utveckling i samhället”.

Litteratur

Dahlén, A. (2010). Det persiska nyåret under antiken. Medusa. Svensk tidskrift för antiken, (1), 9–15. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-209792 Länk till annan webbplats.

Dahlén, A. (2010). Det persiska nyårets mytologi, historiska bakgrund och kontinuitet. Orientaliska Studier, (124), 36–53. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-209791 Länk till annan webbplats.

Khosravi, S. (2018). A FRAGMENTED DIASPORA: Iranians in Sweden. Nordic Journal of Migration Research, 8(2), 73–81. https://doi.org/10.1515/njmr-2018-0013 Länk till annan webbplats.

Sahin, D. (2024). Newroz-an anthropology of the rituals of belonging. [Kandidatuppsats, Lunds universitet]. LUP Student Papers. http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9160134 Länk till annan webbplats.

Länkar

FN: International Nowruz Day 21 March Länk till annan webbplats.

Föreningen Farhang Länk till annan webbplats.

Malmö stad: Eldfesten och Newroz (Norouz) – fira ljusets och vårens återkomst i Malmö Länk till annan webbplats.

Svensk-kurdiska riksförbundet i Sverige Länk till annan webbplats.

Unesco: Newroz/Nouruz – Representative List of the Intangible Cultural Heritage of Humanity Länk till annan webbplats. (information på engelska)