Majsjungning

När man kommer in på en gård så sjunger man för ändamålet avsedda visor och gårdens folk kommer då ofta ut med, eller skickar gåvor genom fönstret ut till de nattliga besökarna som i vissa delar av landet också är utklädda. Majsjungandets visor har ofta en skämtsam ton. Om gårdens invånare inte ville ge några gåvor till de sjungande ungdomarna ändras tonen i visorna och blir mer retsam. Det kunde förr också leda till att besökarna ställde till olika bus för att visa sitt missnöje. På många gårdar förekom seden att lägga ut gåvor på trappan redan innan ungdomarna dykt upp. Seden att besöka gårdar för att få gåvor kan också sägas ha nyare paralleller i påskkärringarnas tiggarrundor på skärtorsdagen.

Den gamla traditionen att sjunga maj har försvunnit i de allra flesta delar av den region där traditionen en gång levde. På många håll försvann det redan under första hälften av 1900-talet. En bidragande orsak torde vara att nya traditioner tog över. Idag samlas de flesta svenskar vid valborgselden där en manskör i studentmössor sjunger in våren. Men på några få platser i Blekinge ägnar man sig fortfarande åt majsjungning, exempelvis runt Bräkne-Hoby.

Det är svårt att helt utröna ursprunget till Majsjungning. Troligtvis går den i sin äldsta tradition tillbaka på folkligt firande av vårens ankomst och fruktbarhet. Något som man firat i norden långt innan kristendomen gjorde sitt intåg. Den bygger också på folkliga katolska seder. Ännu idag kan man se liknande traditioner i katolska delar av Baltikum och i Polen. Där samlas man istället vid krucifix uppsatta vid gårdarna för att sjunga och hylla Kristi moder Maria. Maj är ännu idag Maria månad då man lägger extra fokus på att vörda den heliga jungfrun.

Majsjungningen ingick i traditionen att hälsa våren och ljuset välkommen tillbaka och var en del av valborgsfirandet. Förr samlades ofta ungdomarna i socknen på valborg. De drog runt från gård till gård, och sjöng för för gårdens innevånare, för att på så vis tigga ihop till gåvor i form av mat, pengar eller brännvin. Ofta var det ägg som gavs som gåvor. Ägg har i Europa allt sedan medeltiden förknippats med uppståndelse och pånyttfödelse. Troligen är äggets koppling till vårens ankomst mycket gammal. Seden att drängar och pigor gick runt i gårdarna för att sjunga för mat och brännvin kan i Sverige även kopplas till andra årstider. Även vid jultid fanns liknande traditioner där man drog runt och sjöng Staffansvisor. Det var ett sätt att samla ihop till en egen fest där gårdarnas arbetsfolk fick fira och njuta av sin ledighet.

I svenskt visarkivs samlingar finns flera ljudinspelningar med intervjuer där man kan lyssna på berättelser om hur majsjungningen gick till runt förra seklet i Sverige. Det finns också exempel på visor som förekommer i majsjungningen att lyssna på.

Majsångerna

Det finns några bevarade sånger bevarade av majsjungningstraditonen. Dessa har starka släktskap vad gäller tema och uppbyggnad. Man kan konstatera att de majsånger som finns bevarade till vår tid är uppbyggda som de medeltida balladerna med verser och omkväden. Detta tyder på att traditionen går långt tillbaka i tid. En av de mest använda är nedanstående text:

I natt så är det Valborgsnatt
Maj är välkommen
Och skogen den bär gröner hatt
Sommaren är ljuvlig för oss alla

Här står vi några piltar små
Så ge oss lite och låt oss sen gå
Nu sätter vi maj i bondens vägg
Så får vi brännevin och ägg

Och kan vi inga pengar få
Så låt den svarta buteljen gå
Här inne bor en bonde snål
Han äter sill och surer kål

Nu hör vi mor på golvet gå
Hon letar ägg i varje vrå
Nu sätter vi maj i pigans säng
Och akta dig väl för grannens dräng

Nästa år när vi komma igen
Så står väl vaggan vid pigans säng
Vår spelman vi ej klandra må
För att han låter stråken gå

Nu hör vi träskorna skramla
Och vår speleman han ramla
Sommarn har vi i vår säck
Och vintern har vi jagat väck

Och den som har men ej vill ge
Den önskar vi åt helvete
Vi lyfter på vår gamla hatt
Och önskar er alla tack och god natt.

Det fanns även nidverser som togs till när gåvorna uteblev. Dessa kombinerades ofta med något bus. De som gav gåvor belönades med björkruskor i grindstolparna, och hos de snåla uteblev dessa gåvor. En vanlig nidvers var nedanstående:

Och ligg och ligg du late stut
Maj är välkommen
Tills lus och loppor drar dej ut
Sommaren är ljuvlig för oss alla

Idag har traditionen med majsjungning dött ut på de flesta platser där den tidigare fanns. I inspelade intervjuer på Svenskt visarkiv kan man lyssna till människor från södra Sverige som berättar om hur traditionen fanns i deras socknar, och att det var med som unga innan traditionen försvann. På många ställen verkar traditionen försvunnit under första hälften av 1900-talet.

På några platser i Blekinge har traditionen levt kvar. Bara för några år sedan fanns den kvar i Strångamåla. Där levde traditionen med majsjungning fram till Covid-pandemin. Efter pandemin gjordes försöka att återuppta traditionen med det misslyckades. I Jämshög och Gränum sjöng man majsjungning på 1980–1990-talet.

Riksspelmannen och sångerskan Astrid Selling brinner för majsjungningen och håller traditionen levande i sin socken i trakterna runt Bräkne Hoby. Sedan 2010 har man där tagit upp traditionen på Astrids initiativ. Där samlas man varje år sedan dess för att gå runt i gårdarna och majsjunga. Idag arrangeras majsjungningen av föreningen Folk Practice Academy.

Vissa förändringar och anpassningar av majsjungningen har gjorts. Eftersom alla inte är bekanta med traditionen idag, och sockensamhörigheten inte är den samma som förr, behöver majsångarna förvarna om sina besök och komma överens med traktens boende. På så sätt blir ingen förvånad eller skrämd av nattliga besök med sång på gårdsplanen. De nutida majsångarna bär också med sig ljusslingor och ficklampor för att man ska kunna visa vem som kommer på besök.

En annan nutida anpassning är att flytta majsjungningen till den 1 maj, för att inte konkurrera med moderna valborgstraditioner och de sånger som sjungs på Valborgsmässoafton. Man har också tidigarelagt firandet och går inte längre så sent på kvällen/natten. Detta för att barnen ska kunna vara med och på så vis föra traditionen vidare. Att vara pragmatisk med datum och tid är inget nytt. Även historiskt kunde man i vissa socknar välja att gå andra dagar än valborg för att det inte skulle krocka med arbetsårets plikter.

Återupptagandet av traditionen har visat att den inte är bortglömd och flera äldre kommer ihåg den. Första året man gick runt kom flera ut på farstukvistarna med ägg som gåvor och sjöng med i sångerna, som många inte hört på 50 år.

Idag är förutsättningarna goda för att traditionen med majsjungning ska överleva lokalt, och kanske även spridas. I Sverige finns ett förhållandevis stort intresse för folkmusik och äldre visor. Traditionen lever främst i Bräkne Hoby men flera andra socknar har visat intresse för att starta majsjungning. Eftersom barnen i socknen är med så finns det också goda förutsättningar för att de så småningom för traditionen vidare.

Litteratur

Ek, S. (1948) "Våra medeltida folkvisefester", Sverige i fest och glädje, Saml 2, Rehnberg, M. (red.)

Jonsson, B. R. (1967) Svensk balladtradition I.

Jonsson, B. R., Jersild, M. & Jansson, S-B. (1986) Sveriges Medeltida Ballader, Band 2.

Krook, L. (1980) Folkmusik och dans i Blekinge.

Krook, L. & Liljedahl-Nordlinder, E. (1979) Folkmusik och folklig dans i Blekinge

Lund, T. Dagligt liv i norden, Band VII.

Länne Persson, M. (2007) "Steget – två steg fram och ett tillbaka." Balladdans i Norden, Symposium

Nilsson, M. P. (1948) "Nöjeslivet på landsbygden" Sverige i fest och glädje, Saml 2, Rehnberg, M. (red.)

Selling Sjöberg, A. (2010) "Majsjungning” den ogudaktiga hedniska handeln med nattspring på valborgsnatten.

Swahn, J-Ö. (2007) Svenska traditioner.

von Sydow, C. W. (1922) "Majsjungningen och Pigevisan" Folkminnen och folktankar 4-5,

von Sydow, C. W. (1917) Go afton om I hemma är

Länkar

Folk Practice Academy: Majsjungning Länk till annan webbplats.