Knutsmasso

Knutsmasso uppmärksammas på olika sätt i olika delar av landet och även i utlandet, bland annat genom utklädningsupptåg. I Uppland har traditionen utvecklats till en gatufestival.

Geografiskt läge: Främst i delar av Uppland, Värmland och Östergötland

Knutsmasso i Gimo år 2012. Foto: Marlene Hugoson/Isof.

Relaterat innehåll

Förr i tiden var julfriden över på tjugondag Knut. Julen städades ut och man åt upp det som fanns kvar av julmaten. Det var inte ovanligt att klä ut sig och gå och knacka dörr för att låta sig bjudas på både alkohol och annat hos grannarna. Ingen vet säkert hur gammal denna utklädningstradition är, men högtiden Knutsmasso eller knutsmäss firas på St. Knuts dag i almanackan, som har sitt namn efter två kungliga danska helgon från tidig medeltid. I slutet av 1600-talet flyttades högtiden till den 13 januari.

På några bruksorter i Uppland har traditionen en stor betydelse. Förberedelserna är viktiga och kan pågå i månader och det gäller att hålla sin maskering hemlig tills det är dags att visa upp sig. Firandet hålls vid liv på respektive ort, och under senare år har festligheterna i Uppland regelbundet dokumenterats av Isof (Institutet för språk och folkminnen). Utklädningsupptåg i anslutning till Knutdagen förekommer i olika former även på andra platser i Sverige.

Svartvita fotografier med människor utklädda.

Knutfirande i Gimo år 1957. Foto: Uppsala-Bild/Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND).

Beskrivning

På olika platser i Sverige och i flera av grannländerna förekommer utklädningsupptåg i anslutning till Knutdagen. Ett särskilt exempel på en levande tradition i förändring är de festligheter som arrangeras på de tre uppländska bruksorterna Gimo, Östhammar och Österbybruk och som går under den regionala benämningen Knutsmasso.

På bruksorten Gimo arrangerar man den 13 januari varje år festligheter på torget för de yngre barnen. Senare på kvällen äger en gatukarneval rum där vuxna och tonåringar klär ut sig och går längs den gamla Bruksgatan. På kvällen ordnas dans och arrangemanget lockar många besökare.

Firandet har utvecklats till en tävling om den bästa dräkten och det finaste ekipaget. Förberedelserna inför festligheten är viktiga och kan pågå i månader. Det gäller också att hålla sin maskering hemlig tills det är dags ”att gå i gatan” (det vill säga gå utklädd på Bruksgatan i Gimo). En huvudsaklig funktion är att återknyta bekantskapen med släkt, vänner och grannar. Detta görs både på själva kvällen och under förberedelserna inför festligheterna.

Utklädda människor i maskeradtåg utomhus.

Knutsmasso i Gimo år 2012 och 2013. Foto: Marlene Hugoson/Isof.

Historik

Julknutar i Bohuslän år 1922. Foto: Johan Johansson/Bohusläns museum.

På tjugondag Knut var julfriden över. Julen städades ut och man åt nu upp det som fanns kvar av julmaten. Det kunde bli en riktig fest och det var förr inte ovanligt att klä ut sig och gå och knacka dörr för att låta sig bjudas på både alkohol och andra godbitar hos grannarna, en sed som kan knytas även till andra dagar under året (fettisdagen, lussekvällen, Valborg med flera).

Ingen vet säkert hur gammal denna utklädningstradition är i Uppland, men vad som går att utröna ur de skriftliga källorna är att högtiden som kallas Knutsmasso eller knutmäss firas på St. Knuts dag i almanackan. Den har sitt namn efter två kungliga danska helgon som bägge mördades under den tidiga medeltiden: Kung Knut IV av Danmark och hans brorson Hertig Knut. Datumet för hertig Knuts död är betydelsefullt eftersom mordet inträffade den 7 januari, vid julfridens slut.

I slutet av 1600-talet förlängdes kyrkans helgdagar och Knut flyttades till den 13 januari. Det betydde att julfridens avslut sammanföll med en annan viktig tid på året: den nordiska midvintern. Vid det laget hade boskapen hållits inne halva vintern och man visste då om fodret till djuren skulle räcka till våren eller inte, vilket var betydelsefullt för hushållsekonomin.

Knutmasso har uppmärksammats på olika sätt i olika delar av landet, bland annat i Halland, Hälsingland, Härjedalen, Gotland, Skåne, Uppland, Värmland, Västergötland och Östergötland. Högtiden är i dag relativt okänd i Sverige. Exempel på knutfirande finns också i grannländerna Norge, Finland inräknat Åland, samt Estland. Den stora geografiska spridningen tyder på att högtiden ursprungligen varit mer utbredd.

Trots att det historiska ursprunget till högtiden i dag har gått förlorad, fortsätter Knutsmassofirandet i Uppland, om än i förändrad form. Numera utgörs det av en livlig gatufestival med festivalekipage i olika storlek, gatuförsäljare, och ett midnattsdisco där de bäst utklädda ges priser för sina vagnar och dräkter. Maskbyggandet har också förändrats, från traditionella masker av papier-maché till moderna materialval. Ibland används massproducerade masker och dräkter vilka köps i maskeradbutiker.

Det finns en utbredd uppfattning om att traditionen fördes till Sverige av de vallonska smederna som kom till de uppländska bruken på 1600-talet. För detta finns inga belägg, mer troligt är att den nutida utformningen av Knutsmassofirandet utvecklats ur en tidigare allmän sed med kringgång (se ovan).

Främjande och vidareförande

Sker främst genom deltagande i förberedelser och firande men också genom medias bevakning av festligheterna och genom musei- och arkivverksamhet.

Firandet är i nuläget livskraftig och hålls vid liv av eldsjälar på respektive ort som fortsätter sitt arbete. Under 2010-talet har festligheterna i Uppland regelbundet dokumenterats av Isof (Institutet för språk och folkminnen).

Litteratur och länkar

Litteratur

Bringéus, Nils-Arvid (1976): Årets festseder. Stockholm: LT i samarbete med Institutet för folklivsforskning. Ss. 107-114.

Ejdestam, Julius (1971): Våra folkfester. Stockholm: Raben & Sjögren. Ss. 38–40 (”Julfriden”), 68–70 (”Tjugondagen”).

Ekström, Siv & Österlund Pötzsch, Susanne (2007): Tjugondag knut Mumming on the Åland isles, Past and Present. I: Masks and Mumming in the Nordic Area. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Hugoson, Marlene (2016): ”Midvinterupptåg. Knutsmassofirande i ett uppländskt brukssamhälle”. I: Uppland. Uppsala: Upplandsmuseet. s. 107-118.

Hugoson, Marlene (2016): “Midwinter Masking. Place and Identity in an Ironworks Community”. I: The Ritual Year 11: Traditions and Transformation. Kazan—Moscow: T8. s. 135-148.

Kulmanen, Mari (2007): Changes in the St Knut’s Day Mumming in Äetsä, Finland. I: Masks and Mumming in the Nordic Area. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Montgomery, Ingun M (2002): Reformationen. I: Nationalencyklopedin. Malmö: Nationalencyklopedin.

Nilsson, Martin, P. (1936): Årets folkliga fester. Stockholm: Hugo Gebers förlag. Ss. 256–276 (”VIII. Jultolften och tjugondedagen”).

Ordéus, Valdis. VT (1967): Tjugondag Knut kör julen ut. Tradition och teorier. Licentiatavhandling i Nordisk och jämförande folklivsforskning. Uppsala: Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.

Schön, Ebbe (1998): Svenska traditioner. Årets fester och livets högtider. Sundbyberg: Bokförlaget Semic. Ss. 26-29 (”Nyår, Knut och midvinter”).

Swahn, Jan-Öjvind (2002:1): Julfrid. I: Nationalencyklopedin. Malmö: Nationalencyklopedin.

Swahn, Jan-Öjvind (2002:2): Tjugondag knut. I: Nationalencyklopedin. Malmö: Nationalencyklopedin.