- Startsida
- Förteckningen
- Diwali
Diwali
Diwali är en ljusfestival som firas på hösten, då hinduer runt om i världen tänder ljus och fyrverkerier, samlas med nära och kära, äter festlig mat och dekorerar sina hem.
Geografiskt läge: Firas i hela landet
Diwali är en ljusfestival som firas på hösten, då hinduer runt om i världen tänder ljus och fyrverkerier, samlas med nära och kära, äter festlig mat och dekorerar sina hem. Gudinnan Lakshmi står i fokus och tillbes för välgång och lycka. Det är en både religiös och kulturell högtid, med ursprung i hinduismen och i forntida skördefester i skiftet mellan jordbrukssäsonger. Den äger rum under fem dagar i slutet av oktober eller början av november. Firandet i Sverige har vuxit och koncentreras i regel till en dag.
Beskrivning
Diwali firas framför allt i Indien och en del andra länder i Sydasien. Namnet, som kan skrivas på olika sätt, betyder ”rad av ljus”, och under festivalen firas ljusets seger över mörkret, godhet över ondska och kunskap över okunskap. Ljusets festival firas under den allra mörkaste natten, under månaden Kartik, med dans, gåvor, en stor festmåltid och fyrverkerier. Många liknar diwali vid en form av nyårsfirande.
Det är en tradition som är förankrad i hinduismen men det varierar hur stor vikt de som deltar i firandet lägger vid religionen. Festivalen högtidlighålls också av siker, jainister och vissa buddhister. Formerna för de olika inslagen och ritualerna varierar mellan såväl religioner som regioner.
Det traditionella firandet varar i fem dagar mellan mitten av oktober och mitten av november. Det är knutet till nymånen i månaden Kartik enligt den hinduiska kalendern. Festligheterna börjar två dagar innan och håller på till två dagar efter nymånen. Alla dagarna har olika namn och olika symboliska innebörder och ritualer.
Inför firandet görs förberedelser som kan pågå i flera dagar. Då ska hus och hem repareras, rengöras grundligt och smyckas med ljus, blommor och ris. Mat och godis köps in och tillagas och fina kläder tas fram eller inhandlas.
Den tredje dagen (den mörkaste natten) är festivalens höjdpunkt och tillägnas gudinnan Lakshmi, som står för fruktbarhet, framgång, lycka, rikedom, välstånd och auktoritet. Dagen kallas Lakshmi pūjā. ”Pūjā” är ordet för rituell tillbedjan och en del av det dagliga utövandet av hinduisk tro. Att utföra pūjā innebär att visa vördnad, be och ge offergåvor. Under Lakshmi pūjā tillbes gudinnan bland annat genom att hennes staty smyckas med blommor, ris och rökelse. Det är också för att välkomna henne in i hemmen – och få hennes välsignelse – som de ska göras rena och smyckas.
I ritualen ingår att tända ljus och små oljelampor, diyas. Dessa är små skålar av lera, ofta fint utformade och dekorerade, som fylls med olja och tänds med hjälp av en bomullsveke. De sprider ett särskilt ljus och placeras runt om i hemmet, ofta på rad. Även trädgårdar, arbetsplatser och offentliga miljöer smyckas under divali.
En annan form av utsmyckning som också ska välkomna Lakshmi är ”rangoli”. Det är traditionella mönster gjorda av blomblad, småsten, mjöl, sand, ockra och liknande, som formas på golv eller bordsytor. Designen på mönstren kan ha gått i arv i flera generationer men får också nya former av nya utövare.
Mat och sötsaker har förberetts i förväg och erbjuds som offer till Lakshmi. När gudinnan välsignat maten äts den upp under en stor festmåltid. Umgänge i familjen, gåvor till och besök av släktingar är viktiga inslag i traditionen, liksom att minnas de döda.
Fyrverkerier och smällare i stora mängder hör till, och under festivalen anordnas parader, marknader, musik och dansframträdanden i parker.
För hinduer och andra utövare i Sverige har firandet koncentrerats till Lakshmi pūjā. Om denna infaller på en vardag flyttas festligheterna i regel till en lördag eller söndag. Ofta anordnas då gemensamt firande i hyrda lokaler eller i lokala hinduiska tempel och högtidlighållandet av traditionen pågår hela dagen.
I hemmen går det att sprida ut firandet över flera dagar – även om veckodagarna inte är lediga så kan visst firande ske på kvällstid under de dagar festivalen varar. Många gör fint hemma, dekorerar med blommor och ljus, samlas och uppmärksammar de traditionella inslagen av firandet i den mån man vill och kan.
Rangoli med lotusblomma som motiv. I mitten syns en tänd diya (oljelampa). Foto: Kushal Patel 07/Wikimedia Commons
Historik
Diwalifriandets ursprung kan härledas till flera olika berättelser från den hinduiska mytologin där budskapet om ljusets seger över mörkret och godhetens seger över ondskan är centralt.
En av de mest populära myterna baseras på sagan om Rama och hans fru Sita, mänskliga gestaltningar av guden Vishnu och gudinnan Lakshmi. De blir bortrövade av en ond kung men tillsammans besegrar de förtryckaren och kan återvända. För att hjälpa Rama och Sita att hitta tillbaka hem tände folket oljelampor.
Diwali har – precis som flera andra hinduiska festivaler – även anknytning till jordbrukscykeln och festligheter som sedan lång tid ägt rum vid olika tider under året, bland annat för att markera skiftet mellan säsonger och visa tacksamhet för årets skördar och be om välgång inför nästa.
Över tid har traditionen också spridits till andra religioner i området och delvis tagit nya former där.
I Sverige startade diwalifirandet som en privat företeelse bland hinduer och sikher på 1950- och 60-talen. Under 1970-talet kom fler personer från Indien och Sydasien till Sverige för att studera och arbeta, och senare även hinduiska flyktingar från Uganda och Sri Lanka. Under början av 2000-talet följde ytterligare ökad invandring från Sydasien, främst med arbete och studier som mål.
I allmänhet sker de största firandena i närheten av hinduiska tempel. De mest etablerade idag finns i Stockholm, Helsingborg, Mariestad, Borås, Trollhättan och Jönköping. I Göteborg invigdes ett nytt hinduiskt tempel och kulturcenter år 2023.
Offergåvor till gudinnan Lakshmi. Foto: Lalam Mandavkar/Mostphotos.