Studentspex

Framträdanden

Studentspex är en komisk och satirisk teatergenre som förekommit åtminstone sedan mitten av 1800-talet. Studentspex uppförs i anslutning till universitet och högskolor över hela landet.

Geografiskt läge: Hela landet

Utklädda skådespelare som uppträder på scen.

Bild från Chalmersspexet Bobs uppsättning Rasputin år 2015. Foto: Chalmers Film- och Fotocommitté.

Relaterat innehåll

Studentspex är en form av teater med komiska och satiriska inslag som förekommit vid såväl svenska som finska universitet. Studentspex har framförts av studenter sedan mitten av 1800-talet. Det är dock sannolikt att gyckel och skådespel i studentmiljöer har förekommit även sedan längre tillbaka i tiden. Spexen uppstod i en önskan om att parodiera den akademiska miljö i vilken de uppfördes, och spegla händelser på ett ironiskt sätt. Handlingen, som bygger på ett samspel med publiken, är ofta knuten till en historisk händelse eller person, eller till ett litterärt verk som speglar händelser i nuet. Musiken spelar stor roll såväl vad gäller framträdande som handling. Ofta sjungs en eller flera sånger ”a capella”. Spexen framförs vanligen en gång årligen. En mängd olika aktiviteter och ritualer är knutna till framförandet, till exempel firande av ett färdigt manus eller premiärens genomförande.

Spexen varierar i utförande och form men har av tradition knutits till antingen Uppsala eller Lund, som är gamla universitetsstäder. Spexen spreds mellan studentföreningar bland annat genom föreställningar på andra orter. Med åren har nya genrer och spelsätt uppstått även på andra håll i Sverige. I dag har nästan alla lärosäten ett eget spex. Dock söker sig allt färre studenter till föreningarna och intresset för att delta har efter hand minskat. Traditionen förs dock även vidare genom att nya föreningar skapats där tidigare spexare ges en ny möjlighet att delta.

En del deltagare i spexen har fått inspiration till sitt fortsatta yrkesliv och valt en bana som komiker inom nöjesbranschen. Många menar att de genom sitt deltagande har erhållit viktiga erfarenheter och kunskaper bland annat inom projektledning, samarbete och konfliktlösning som varit till nytta längre fram i livet.

Studentspex i Uppsala på 1910-talet, enligt bildinformationen med ”Beth Hennings som Telemachos”. Foto: Arvid Odencrants/Upplandsmuseet.

Beskrivning

Studentspex är en form av musikteater med lång tradition vid svenskspråkiga universitet. Ett typiskt spex har kommit till bland studenter och framförs av studenter i ett akademiskt sammanhang. Det har ofta ett originalmanus med en sammanhängande handling och bygger på någon historisk händelse eller person eller på något känt litterärt verk, som sedan vrids till med en komisk knorr. Ofta används den historiska speglingen som en möjlighet att kommentera något dagsaktuellt. I spexet varvas sånger och dialoger och framförandet bygger till stor del på samspel med publiken. Spex som genre brukar också ha en utpräglad akademisk anknytning och varierar i sitt utförande beroende på var i landet det utövas.

Generellt finns det två traditioner: Uppsalaskolan och Lundaskolan. Uppsalaskolan kännetecknas av att publiken närsomhelst under en föreställning kan ropa saker till skådespelarna som delvis förändrar regin, exempelvis “på tyska”, “snabbare”, eller liknande. Enligt tradition är Uppsalaskolans manus helt eller delvis skrivna på rimmad vers. Lundaskolans spex framförs inte på vers, men föreställningarna har flera omtag och omstarter. Detta har dock delvis luckrats upp med åren och nya genrer eller generella sätt att spela spex på har uppstått inom de olika spexsällskapen.

Ett spex innehåller traditionsenligt mycket musik. I de tidiga spexen, som har tydliga kopplingar till opera, har musiken en framträdande och handlingsbärande roll. I spexen förekommer både instrumental musik och välkända låtar med nyskrivna texter, kupletter. I de flesta spex finns även en eller flera nummer som sjungs ”a capella”, ofta dryckesvisor av något slag.

Historik

Ordet ”spex” påträffas första gången 1863 i en skämttidning publicerad av Södermanland-Nerikes nation vid Uppsala universitet. Det härstammar från ”spektakel”, vilket kommer från latinets ”spectaculum”, som betyder skådespel.

De första sammanhängande studentspexen uppfördes vid studentnationerna i Uppsala omkring 1850, men olika former av gyckel och skådespel i studentmiljöer har säkert en mycket längre historia än så. Bakgrunden till spexens uppkomst var att studenterna ville driva med det akademiska och sina lärosäten. Syftet var att roa medstudenter genom att skämta om det som hände på universitetet eller högskolan samt att lyfta fram olika historiska händelser på ett nytt sätt. Detta gjorde att spexen blev mycket populära.

En parodi på Mozarts opera Trollflöjten, Trollflaskan från 1851, betecknas som det första studentspexet. Det finns tecken på att liknande företeelser förekommit tidigare i historien, men Trollflaskan anses vara det första (Uppsala)spexet. Ett annat tidigt studentspex är Kärlek och död ‒ Mohrens sista suck, som hade premiär den 30 november 1865. Det beskrivs som en parodi på opera seria, det vill säga, en opera som karaktäriseras av en tragisk berättelse med sentimental musik, som här fick en helt annan form. Andra gamla spex beskrivs mer som varianter av opera buffa, en form av komisk opera. Det första Lundaspexet hette Gerda och hade premiär den 26 november 1886. Spex som scenkonstform spreds vidare mellan studentföreningar eller genom att olika spexföreningar besökte andra studentstäder för att spela sina föreställningar där. Många spexföreningar har startat efter det att en grupp studenter har sett ett annat spex.

Svartvitt studiofotografi med utklädda skådespelare.

Spexet ”Blodbadet på Sicilien” är ett av de äldsta kända studentspexen i Uppsala. Det skrevs år 1860 och uppfördes första gången vid Stockholms nation. Här i en uppsättning från 1891. Foto: Alfred Dahlgren.

Främjande och vidareförande

Många som har studerat vid ett universitet eller en högskola i Sverige eller Finland känner mer eller mindre till spex som konstform. Spextraditionen lever vidare genom att de aktiva spexarna får nya studenter att söka sig till universitetets eller högskolans spex. Dock finns det tendenser som pekar på att det är färre studenter som söker sig till spexföreningarna i dag. Det skulle kunna bero på att det finns fler aktiviteter och föreningar att engagera sig i än vad som tidigare var fallet. Spex är en konstform som går i arv genom spexföreningarna.

Föreställningarna riktar sig i första hand till andra studenter eftersom de framförallt behandlar ämnen som är kopplade till akademiska element, universitetet/högskolan och saker som har hänt i närområdet. Många artister, filmskapare och komiker började med spex. En del av dem påbörjade en utbildning till något annat yrke, men fastnade för spex och fortsatte ett yrkesliv inom underhållningsbranschen i stället. Även de spexaktiva som inte går vidare som komiker eller liknande menar att de har erhållit kompetenser inom projektledning, lagarbete och konfliktlösning som de har nytta av i arbetslivet.

Studentspex finns främst vid universitet och högskolor i Sverige och Finland. De mest kända spexen förknippas med de första studentspexen i Uppsala och Lund, men idag har nästan alla lärosäten minst ett eget spex. Det finns också specifika platser som förknippas med studentspex. Stenhammarsalen i Göteborg är ett sådant exempel. Under lång tid var det den scen som samtliga av stadens studentspex samsades om.

Spexföreningarna i landet ser olika ut. Det de har gemensamt är att de sätter upp minst en scenkonstproduktion per år. Under produktionsperioden finns det olika traditioner av aktiviteter som utförs, exempelvis hur spexet firar att det nya manuset är färdigskrivet eller hur de genomför sin premiär. De här traditionerna förs vidare från de gamla spexarna till dem som tar över. Det varierar från spexförening till spexförening hur traditionerna förs vidare, men de flesta föreningarna kräver inga förkunskapskrav utan alla kan ansöka om en plats i spexet. Och de nya medlemmarna kan också påverka produktionen i viss mån.

En del spexföreningar har alumniföreningar som gamla spexare kan engagera sig i när de inte är aktiva spexare längre. Det leder också till att traditionen förs vidare. Det finns en hel del bevarat material från både gamla spex och mer nutida sådana. Det varierar från förening till förening hur väldokumenterat deras spex är samt hur välbevarade och sorterade arkiv det finns. I vissa fall finns stora förråd med kläder och rekvisita. De flesta dokumenterar sina spex genom att till exempel filma dem och spela in musiken. Det återfinns en del litteratur om spex, framförallt litteratur som dokumenterar ett spexsällskap, ofta publicerat i samband med ett jubileum.

Litteratur och länkar

Litteratur

Andersson, Fredrik, Enbom, Jesper & Nordlund, Christer (2000): Från ”Mohrens sista suck” till ”Unionen som sprack”: om studentspex som kulturyttring och forskningsfält. I: Kulturella perspektiv, s. 4–9, 2000:2.

Chalmersspex [1-8] 1958–2008. Göteborg: Chalmers studentkår.

Hansén, Lars, Schäder, Göran & Grundin, Robert (1983): Studentspex eller Stockholms universitets spexhistoria under etthundra år. Stockholm: Akademilitteratur.

Lundin, Tom, Perup, Ingemar & Åsberg, Christer (red.) (2016): Alla tiders Uppsalaspex. Stockholm: Carlsson.

Meurling, Patrick, Strömberg, Håkan, Alfredson, Hans & Larsson, Göran (red.) (1986): Spex i Lund: en hundraårskrönika. Trelleborg: Skog.

Ollén, Gunnar (1979): Svensk amatörteaterhistoria 1865–1978: med bygde- och friluftsspel, studentteater och spex, kyrkospel, dockteater, skapande dramatik och studieförbundsteater. Stockholm: LT.