- Startsida
- Förteckningen
- Bada bastu
Bada bastu
Bastun och bastandet har långa anor på flera håll i Sverige. Sedan början av 1900-talet har bastubadet spridit sig till ett allt större geografiskt område, och bastandet sker idag både i hemmet och i offentliga sammanhang.
Geografiskt läge: Hela landet
Bastu om vintern. Fotograf: Torbjörn Holmgren
Bastun och bastandet har långa anor inte bara i Finland utan även på flera håll i Sverige. Tidigare var bastandet främst populärt i städerna, i de mellansvenska finnbygderna och i de norra delarna av landet. Sedan början av 1900-talet, i takt med att kunskapen om dess hälsofördelar alltmer lyfts fram, har bastubadet spridit sig till ett allt större geografiskt område. Idag bastar man i samband med besök på badhus, där en stund i bastuns lugn kan utgöra ett avbrott under en annars hektisk dag. Det har även blivit allt vanligare med privatägda bastur, i anslutning till det egna hemmet eller fritidsboendet. Många bastur är naturskönt belägna vid vattendrag, vid kuststränder och insjöar, för att möjliggöra dopp, simturer och kallbad efter eller mellan bastusittningarna.
Bastubadet passar de allra flesta, från barn till pensionärer. Eftersom temperaturen tidvis kan vara hög gäller det dock att vara lyhörd för den egna kroppens signaler. Man kan då välja att sätta sig på en lägre lave där luften är svalare, eller, om man eldar bastun själv, basta medan bastun värms upp eller då den svalnat något.
Vem man bastar tillsammans med skiljer sig mycket beroende på om man besöker den offentliga bastun i det lokala badhuset eller om man bastar mer privat. Badhusen har vanligtvis två bastur, en för kvinnor och en för män, och här sitter man alltså på laven tillsammans med andra av samma kön, men utan att nödvändigtvis känna varandra. I den egna bastun bastar man t.ex. parvis, familjevis, eller tillsammans med vänner.
”Pigan gick bort i bastun”
Alida Grönlund sjunger ”Pigan gick bort i bastun”, Svenskt visarkiv
Beskrivning
Privatägda bastur ökar alltjämt i popularitet, och finns idag både i anslutning till permanentbostäder och fritidsboenden. Bastubyggnader kan ha olika utförande men består vid sidan av själva bastun ofta av ett förrum där man kan byta om. I modernare byggnader finns ibland även ett duschutrymme. I anslutning till byggnaden kanske det även finns en veranda eller terrass, där man kan sitta och ta igen sig efter bastubadet och blicka ut över omgivningarna. Basturummets hjärta är bastuugnen som kan vara vedeldad eller bestå av ett elektriskt bastuaggregat. Väggarna och sittlavarna, ofta en övre och en nedre, är i trä. Golvet består av ett brandsäkert material, som betong eller klinker.
Allmänna bastun i Jubileumsparken, Göteborg. Bastun byggdes inför stadens 400-års jubileum, och har fått smeknamnet ”Svettekörka”. Foto: Maria Nyström/Isof.
Innan bastandet kan inledas ska bastun värmas upp. I de vedeldade bastuugnarna tänds brasan ca. en timme innan bastugästerna anländer, de elektriska bastuaggregaten är i regel snabbare. Vad som anses vara en lagom temperatur är upp till var och en, men vanligtvis ligger den mellan 60 och drygt 100 grader. Varje bastu är försedd med en termometer med hjälp av vilken man håller koll på temperaturen. Många har även en hygrometer, som visar luftfuktigheten. Att bastun är försedd med en god ventilation är även det viktigt för att badet ska bli behagligt.
En egen variant av bastu är den traditionella finska rökbastun som fortfarande finns på en del håll. Bastun har en större ugn än de övriga, samt saknar skorsten. I samband med uppvärmningen blir bastun rökfylld, och måste vädras ut innan bastandet tar vid. Även lavarna sköljs av innan man tar plats på dem.
När bastun är uppvärmd sätter man sig på laven, ofta på en lavduk i linne eller annat material. Man har en hink med vatten och en skopa till hands. Med skopan kastar man bad, dvs. öser lite vatten ur hinken och slänger på bastuugnens stenar. Bastun fylls nu av ånga från de heta stenarna och värmen stiger. Bastubadarna svettas. Forskningen visar att detta moment har goda effekter på blodcirkulationen och i förlängningen på blodtryck och andra hjärt-och kärlsjukdomar. Bastubadets effekt på människans psykiska välmående är även det omtalat. I bastuns lugn får man möjlighet att koppla bort stress och det höga tempot i världen utanför. På bastulaven är alla jämlika och det är inte ovanligt att förtroliga samtal förs.
Till ångbadet har traditionellt hört tvättning med bastukvastar eller basturuskor. Med dessa kvastar, vanligen tillverkade av björkkvistar, baddar eller slår man lätt runtom på kroppen. I arkivens uppteckningar berättas det att de bästa kvastarna tillverkades av vårtbjörk, och sommartid hade man en ny och fräsch kvast till varje bad. Strax efter midsommar och i början av juli förfärdigades de kvastar som skulle användas under vinterhalvåret. Idag hittar man instruktioner även på internet om hur man binder sig en egen bastukvast. Kvastarna kan också köpas i specialaffärer, där man vid sidan av björkruskor även kan välja modernare blandningar bestående av till exempel björk och eukalyptus.
Bastubadet avslutas vanligtvis med någon form av nedkylning, med översköljning, dopp i sjö eller hav, vintertid kallbad eller, vilket kanske är vanligast idag, dusch. Efter detta intas det som traditionellt kallades ”badstusup”, men som inte nödvändigtvis var en alkoholhaltig dryck, utan kunde vara en kopp kaffe med tilltugg. Idag lär bastuölen vara den mest välkända drycken i bastusammanhang.
Berättelse från arkiven
Hur bastandet kunde gå till i exempelvis Norrbotten återges I denna intervju ur Isofs arkiv:
Ellen Lahti från Kukkola by i Karl Gustav socken berättar att man där hade rökbastu, vilket ansågs vara den enda riktiga bastun. Den eldades varje onsdag och lördag kväll, året om, och till den bjöds alltid de sedvanliga bastugästerna in. Sommartid svalkade gårdens unga män av sig genom att ta en simtur. Att rulla sig i snön var dock en ovanlighet, även om det förekom att någon vuxen kvinna kunde göra det. Bastukvastarna skulle tas direkt efter midsommar, direkt då bladen var fulla, då kunde kvastarna hålla i flera år bara man tog väl hand om dem.
Berättat av Ellen Lahti (född år 1907) i Karl Gustav, Norrbotten.
Upptecknat år 1981 av Erling Wande (Isof, DAUM 3639)
Historik
I Sverige återfinns de tidigaste beläggen för ordet bastu i den medeltida Upplandslagen respektive Västgötalagen från 1200–1300-talet. Badbastur har funnits och brukats i hygienens och medicinens tjänst på många håll i Sverige från åtminstone 1400-talet till 1700-talets första decennier. Bastur fanns såväl på landsbygden som i städerna, där de dessutom var centralt belägna, till skillnad från exempelvis torkhus som pga. brandfara flyttades till platser utanför stadskärnorna. År 1725 förbjöds bastubadet emellertid, eftersom bastun ansågs vara en hemvist för osedligt leverne och en spridningshärd för syfilis. Påföljden blev härmed att bastandet på många håll i landet dog ut.
Efter nära två sekler var dock bastubadet tillbaka och fick mot slutet av 1800-talet ett uppsving, till stor del tack vare den förändrade synen på hygien som vid denna tid svepte över Europa. Professor Carl Curman, som bl.a. inrättade Sturebadet i Stockholm, pläderade för svettbadet som ”billigt, effektivt och speciellt vintertid oöverträffat”. Ragnar von Post, förste stadsläkare i Gävle, menade å sin sida att ”Intet bad är så allmänt omtyckt som bastubadet. Glädje och munterhet pläga råda i basturummen”.
Den år 1921 grundade Svenska föreningen för folkbad bidrog genom folkbildande föredrag och filmvisningar runtom i landet till att badhus kom att byggas även utanför storstäderna. Doktor Alfred Berghel menade att dessa inrättningar skulle förses med varma duschbad, karbad och bastu med kall översköljning eller helst bassäng. De med bastu försedda folkbaden, ofta finansierade med medel från pensionsstyrelsen och Röda korset, kom på detta sätt att ända in på 1950-talet stadigt öka i popularitet. Härefter blev badrum och bastur i privatbostäder allt vanligare och kom så småningom att spela ut folkbadens roll.
Berättelse från arkiven
Knut Bengtsson berättar i ett svar på Nordiska museets frågelista NM 159 Bad, om sin ungdomstid i trakterna kring Sandträsk stationssamhälle i början av 1900-talet. I en bastu byggd på 1890-talet badar han för första gången i den.
...man fick elda med granved i den ugn som var uppförd av gråsten, när den blev het, östes några skopor vatten över det utvecklades hastigt en torr luft som var mycket het, man gick direkt in utifrån sedan man laggt av sej kläderna i boningshuset, väl inne i bastun, tog man först två skopor vatten och slängde på stenugnen, så det blev varmt i luften, sedan tvålade man in sig väl och sköljde av sig i en tunna med varmvatten, sedan tog man en av de 4 björkriskvastar och piskade sej ordentigt, så man vart röd över hela kroppen, när det var gjort så slängdes mer vatten på stenmuren, varefter man klättrade upp på en av bänkarna och lade sej för att svettas ordentligt, var man härdad klättrade man upp på den översta bänken, sedan man legat där 20-30 minuter så gick man ut och doppade sig i bäcken, var det vintertid, så hade vi kallvatten i en tunna och öste över oss, någon rullning i snö förekom ej bland oss som badade.
Nordiska museet, EU45847
.jpg)
Bastubadande runt sekelskiftet i Bjurbäcken, Mangskogs socken, Värmland. Foto: Nils Keyland / Nordiska museet
Mer på isof.se
Folkminnesbloggen: Inte bara bada bastu i bastun Länk till annan webbplats. (februari 2026)
Namnbloggen: Ortnamnen berättar – bada bastu, det gör man mest i Finland Länk till annan webbplats. (mars 2025)
Berättelser om bastu och bastubad i äldre tid i arkivtjänsten Folke: