Om immateriella kulturarv

Immateriella kulturarv kan enkelt uttryckt vara traditioner och kunskaper som förs vidare mellan människor. Har du tagit en fika i dag? Kanske tagit en promenad i skogen, lyssnat på en rolig historia eller gått på en trasmatta? Allt detta kan ses som delar av det immateriella kulturarvet.

Oavsett varifrån i världen vi kommer och hur gamla vi är finns det mycket som vi delar i form av hantverk, ritualer, traditioner, danser, sånger och berättelser. Det kan röra sig om hur vi tar vara på naturens resurser, firar våra högtider, umgås med varandra, den musik vi spelar, ja, allt det som kan föra människor samman och som kan kallas för det immateriella kulturarvet. Det går inte att se eller ta på men det finns runtomkring oss. En del av dessa traditioner delas av väldigt många i Sverige, andra av några få. Vissa traditioner har rötter flera tusen år tillbaka i tiden, medan andra är alldeles nya.

Ibland förknippas traditioner med något som inte förändras, något som är gammalt och som är vad det alltid har varit. Men så är det inte. Det som kännetecknar traditioner är dels att de upprepas, dels att de hela tiden förändras.

Immateriella kulturarv enligt Unesco

Enligt Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet Länk till annan webbplats. är immateriella kulturarv:

sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskaper och färdigheter som samhällen och grupper erkänner som utgörande del av sitt kulturarv.

Exempel på immateriella kulturarv är berättande, musik och dans, sociala sedvänjor, minnen och ritualer, festivaler, kunskap och praxis om naturen och universum samt händernas kunskap och uttryckssätt med koppling till traditionella hantverk.