Om konventionen

Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet tillkom 2003. Ett av målen för konventionen är att främja och sprida kunskap om levande kulturarv.

Det immateriella kulturarvet...

... är av stor betydelse för kulturell mångfald och en garanti för hållbar utveckling

... har en ovärderlig roll när det gäller att föra människor närmare varandra och främja utbyte och förståelse mellan dem

Från Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet

Konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet

Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet (The Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage) kom till år 2003, men Unesco har arbetat längre än så med att uppmärksamma immateriellt kulturarv. Mycket av världens fokus har dock riktats mot de materiella kulturarven, som monument, byggnader och platser – sådant som skyddas av Världsarvskonventionen från 1972. Merparten av den natur och den materiella kultur som utsetts till världsarv ligger i Europa och Nordamerika.

Med konventionen om tryggande av immateriella kulturarv vill Unesco uppmärksamma, främja och trygga även de kulturarv som inte går att ta på. Med immateriella kulturarv menas traditioner, framställningar, uttryck, färdigheter och kunskaper som överförs mellan människor. Det kan till exempel handla om olika former av hantverk, ritualer, musik eller berättelser. Genom denna konvention kan också fler länders kulturarv ta plats i fokus för uppmärksamhet och åtgärder.

Mål med konventionen

Konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet har fyra huvudsakliga mål:

• Att trygga och främja det immateriella kulturarvet.
• Att säkerställa att det immateriella kulturarvet i lokalsamhällen, grupper och hos enskilda personer respekteras.
• Att sprida kunskap om det immateriella kulturarvet på lokal, nationell och internationell nivå.
• Att främja internationellt samarbete och bistånd.

Konventionen handlar om immateriella kulturarv som förs vidare mellan människor, och som kan sägas vara en del av människors gemenskap och identitet. Hela Unescos verksamhet syftar till att öka chanserna för fred i världen, och de kulturarv som omfattas av konventionen ska också vara förenliga med mänskliga rättigheter, respekt för kulturell mångfald och hållbar utveckling.

För att underlätta arbetet har Unesco gjort förslag på en indelning av immateriella kulturarv i olika domäner eller områden. Det betyder inte att det finns fasta gränser mellan dessa områden, eller att det är så de måste kategoriseras. Unescos förslag delar in immateriella kulturarv i:

• muntliga traditioner och uttryck
• framträdanden
• sociala sedvänjor, riter och högtider
• kunskaper och sedvänjor kring naturen och universum
• traditionell hantverkskunskap

Konventionen gäller levande immateriellt kulturarv, det vill säga sådant som fortfarande utövas och pågår. Därför är det viktigt att själva utövarna – de som gör och för vidare kulturarven – involveras i arbetet med konventionen. Det kan till exempel vara privatpersoner, grupper, lokalsamhällen, föreningar och organisationer. För att ett kulturarv ska kunna föras upp på någon av de förteckningar eller listor som ingår i konventionsarbetet, på både nationell och internationell nivå, så måste utövarna själva vara delaktiga i den processen.

Internationell organisation

År 2023 hade sammanlagt 182 länder antagit Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Det gemensamma arbetet organiseras i två olika beslutande organ: generalförsamlingen (General Assembly) och den mellanstatliga kommittén (The Intergovernmental Committee). Läs mer på sidan Internationell organisation.