Startsida
Förteckningen
Sydsvenskt bonadsmåleri

Sydsvenskt bonadsmåleri

Det sydsvenska bonadsmåleriet har sitt ursprung i 1700-talets kyrkomåleri. I dag finns ett stort intresse för att föra vidare den berättande folkkonsten.

Geografiskt läge: Västra Småland och södra Halland. Det finns även en bonadstradition i västliga och östliga Sydsverige, norra Skåne och Blekinge.

Foto: Bonadsmuseum.

Relaterat innehåll

En bonadsmålning är målad på linneduk eller papper med äggtempera, jordpigment och äggula, avsedd att tas fram vid högtider, såsom jul eller bröllop. Bonadsmåleri är en berättande folkkonst. Uttrycket är naivistiskt med färgsprakande motiv och varierande perspektiv.

Bonadsmåleri är en tillåtande konstform som lämpar sig för såväl nybörjare som aktiva konstnärer. Bonadsmåleri genomförs på papper, linneduk, kanvas eller återanvända textilier, såsom dukar och handdukar i linne. För genomförandet används spatelknivar, pigment, vatten, äggula, penslar och pappersmallar.

Det tidiga sydsvenska bonaderna hade huvudsakligen bibliska motiv, men det förekom även profana motiv, som hantverkssviter och så kallade tuppamålningar, som var dekorativa mönster med en tupp överst. Till bilderna hörde textfält som angav vad bilderna handlade om. Nutida bonadsmåleri återknyter ofta till dessa äldre traditioner men kommenterar också samtiden med politiska och historiska händelser som motiv.

Del av bonaden ”Sankt Jöran och draken” målad år 1835 av Gudmund Nilsson (”Gumme målare”) som tillhörde den så kallade Sunnerboskolan. Foto: Bonadsmuseum.

Foto: Bonadsmuseum.

Historik:

Ursprung i kyrkomåleriet

Det sydsvenska bonadsmåleriet är en teknik med ursprung i kyrkomåleriet, som uppkom under mitten av 1700-talet då Nils Lundbergh tros ha lärt sig tekniken av kyrkomålare Anders Sillman, som målat kyrkor i Dalarna. Under kommande sekel uppstod flera olika bonadsskolor där en mästare lärde upp lärlingar. Etnologen Nils-Arvid Bringeus listar nio skolor; Unnarydsskolan, Kindskolan, Brearedsskolan, Femsjögruppen, Åsgruppen, Knäredsskolan, Sunnerboskolan, All Bo Kinnevaldsskolan, samt Blekingemålarna, medan Bonadsmuséet beskriver sex skolor och de mest kända bonadsmålarna.

Bonaderna användes som utsmyckning i de finare gårdarna och hängdes upp till jul när hemmet ”bonades”. Bruket av bonadsmålningar hänger samman med ryggåsstugor, en boendeform som förekom i södra delarna av Götaland. Med hjälp av bonadsmålningar kläddes väggar, takfall, hyllkanter och bjälkar in, där varje bonad var tillverkad för sin speciella placering. Bonaderna hade ofta bibliska motiv, tolkade ur målarens samtida perspektiv. Exempelvis bär Josef och Maria den lokala hembygdsdräkten som den var utformad under målarens verksamma tid. Det förekom också profana motiv, till exempel samspråksbilder med en man och en kvinna placerade mot varandra, hantverkssviter och tuppamålningar, som var dekorativa mönster med en tupp överst. Till bilderna hörde textfält som angav vad bilderna handlade om.

Inledningsvis var bonadsmåleriet begränsat till män, då kvinnor historiskt inte tilläts ägna sig åt bildkonst, men under 1800-talet bröt kvinnorna i Sunnerbo härad i Finnveden sig fria från gängse normer och började skapa egna bonadsmålningar. Traditionen har levt vidare lokalt, men var under 1900-talet nästan utdöd. Idag har bonadsmåleriet blivit populärt igen, tack vare kursverksamhet och internationella samarbeten. Minst en handfull personer kallar sig yrkesverksamma bonadsmålare i Sverige, England och USA, men många fler behärskar tekniken. Idag använder bonadsmålarna tekniken för att berätta om samtida händelser och
platser, ofta med politiska inslag.

”Om den röda draken”. Bonadsmålning av Johannes Nilsson (1757–1827) i Gyltige. Johannes och hans far Nils Svensson lade grunden för Brearedskolan inom det sydvästsvenska bonadsmåleriet. Foto: Bonadsmuseum.

Främjande och vidareförande:

Levande tradition i Sverige och internationellt

Foto: Bonadsmuseum.

Kulturarvet ligger i gränslandet mellan bildkonst, berättartradition och hantverk. För att sprida kunskap om bonadsmåleri krävs en kombination av både praktiska och teoretiska kunskaper. Genom att uppmärksamma bonadernas historiska och kulturella kontext skapas en förståelse för dess samtid. Utövandet av bonadsmåleri ger även en värdefull insikt om konstformen och de naturfärger som används.

Det arrangeras regelbundet utställningar och kurser i regionerna i syd, med deltagare från hela landet och internationellt finns det flera yrkesverksamma konstnärer som kallar sig bonadsmålare. I England använder en konstnär bonadsmåleriet för att berätta om speciella händelser i lokalsamhällen, där invånarna själva får vara delaktiga i utförandet av bonaden. I North Dakota, USA, finns en handfull bonadsmålare, däribland svenskättlingar till emigranter som för traditionen vidare.

Tekniken används också i gemensamma sociala projekt för att skildra viktiga historiska händelser, dokumentera och sprida berättelser. Sådana projekt har gjorts med ursprungsbefolkningar på Island, i USA och Rumänien, och i Belgien har bonadsmåleriet lyfts av en fransk konstnär, som använder tekniken för att belysa aktuella samhällsfrågor.

Under lång tid har familjer traditionsenligt plockat fram släktens bonadsmålningar inför högtider, på så vis har bonader bevarats i generationer. Att många av dessa målningar nu finns på museer säkerställer deras existens för framtida generationer. Bonadsmuseum, Nordiska museet i Stockholm, Smålands museum i Växjö och Hallands kulturhistoriska museum i Varberg har samlingar av bonader, vilket gör det möjligt för besökare, forskare och konstnärer att studera bonaderna på nära håll och digitalt via Digitalt Museum. Bonadsmuseum i Unnaryd fungerar som ett nationellt och internationellt nav för det sydsvenska bonadsmåleriet och drivs ideellt av Unnaryd-Jälluntofta Hembygdsförening med stöd av Region Halland och Hylte kommun. Museets uppdrag består av att visa, utveckla och sprida kunskap om det sydsvenska bonadsmåleriet, nationellt och internationellt. På museet hålls pedagogiska guidade turer och årliga kurser i bonadsmåleri. Bonadsmuseum har också samarbete med skolor, yrkesverksamma konstnärer samt slöjd och hantverksnätverk.

Litteratur och länkar

Lär dig mer om bonadsmålning

Litteratur

Ingebjørg Barth Magnus (2009): Här är spel och dans: musikmotiv i svenskt folkligt måleri på
bonad och vägg. Möklinta: Gidlunds.

Bonadsmåleri i Unnaryd: berättande folkkonst med forntida rötter: en presentation av
bonadsmåleriet i Unnaryd. (2023). Unnaryd: Bonadsmuseum.

Elisabeth Berglin (2000): En bonadsmålare och hans värld: Johannes Nilsson i Breared. Diss.
Lund: Univ.

Nils-Arvid Bringéus (1982): Sydsvenska bonadsmålningar. Lund: Signum.

Sigurd Erixon (1934): Arv, nybildning och degeneration i svenskt bonadsmåleri. Stockholm.

Uno Hernroth (1979): Sydsvenska bonadsmålare 1750–1850: deras miljö och sociala
bakgrund. Stockholm: Nordiska museet.

Maj Nodermann (1997): Bonadsmåleri i Norden från medeltid och Vasatid. Stockholm:
Nordiska museet.

Ingalill Nyström (2012): Bonadsmåleri under lupp: spektroskopiska analyser av färg och
teknik i sydsvenska bonadsmålningar 1700–1870. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet.

Anneli Palmsköld (red.) (2009): Inzoomning - bonadsmåleri. Halmstad: Länsmuseet
Halmstad.

Björn Petersen (red.) (1990): Bibeln på bondens vägg: studier i det sydsvenska
bonadsmåleriet. Halmstad: Hallands länsmuseer, Halmstad och Varberg.

Sigfrid Svensson (red.) (1972): Nordisk folkkonst. Lund: Gleerup.

Kristina Söderpalm (red.) (1991): Strålande bonader: sydsvenskt bonadsmåleri. Göteborg:
Göteborgs historiska museum.

Stig Tornehed (2001): Sydsvenska bonader: en presentation av Bonadsmuseet i Södra
Unnaryd. Unnaryd: Södra Unnaryd-Jälluntofta fornminnes- och hembygdsförening.